# ID: svediakorp-gov483074
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 431
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Definitionen av de tekniska specifikationerna för euromynt har fått Europaparlamentets underutskott för monetära frågor att ställa en intressant fråga: är det verkligen till någon nytta att arbeta med att fastställa och tillverka ett hundratal miljarder mynt som skulle krävas i ett traditionellt valutasystem, före den 1 januari 2002, eftersom systemet innan dess kommer att omkullkastas av utvecklingen av elektronisk valuta?
Kanske måste vi trots allt svara ja.
Men denna fråga skymmer en annan som underutskottet för monetära frågor inte vågat ställa: skulle den elektroniska valutan inte ha gjort det möjligt att utföra små betalningar i hela Europa med ett enda betalkort även om de olika valutorna hade behållits?
Svaret är naturligtvis " ja ".
Man kan därför fråga sig om själva idén med en gemensam valuta, vilken påstås förenkla livet för turisterna, inte redan åtminstone ur den synvinkeln är en förlegad idé.
Utskottet drabbades sannolikt av svindel inför dessa frågor och föredrog slutligen att nöja sig med mer banal polemik, såsom allergirisken pga. nickel i mynten, vilket tas upp i kommissionens förslag.
I det hänseendet anför underutskottet, med oavsiktlig humor, direktiv 94 / 27 / EEG om användning av nickel, som faktiskt fastställer denna risk för olika föremål som används ofta.
På så sätt vänds ibland kommissionens aktivism beträffande detaljfrågor mot den själv på ett oväntat sätt.
Än viktigare är frågan om förekomsten av en nationell sida på de framtida euromynten.
Europaparlamentet har just motvilligt erkänt det när det gäller mynten.
Men beträffande sedlarna har man bedömt saken annorlunda: de får ingen nationell sida utan blir " europeiska " på båda sidor.
I motsats till vad man skulle kunna tro är det inte bara fråga om enkel nationell överkänslighet.
Förvisso ser man här denna uppfattning om ett likriktat Europa, som är immateriellt, rotlöst och som i sanning är det verkliga Europas värsta fiende.
Men det finns annat också.
Federalisterna fruktar att förekomsten av en nationell sida på euromynten eventuellt i framtiden gör det enklare att undanröja pariteten mellan en " nationell euro " och en annan, om systemet med en gemensam valuta skulle visa sig alltför strängt och om länderna vill mjuka upp det.
För att bemöta denna eventualitet vill de låsa allt redan nu och inte lämna någon dörr öppen.
Det blir då möjligt att ta ett steg tillbaka och den dag den gemensamma valutan befinner sig i en återvändsgränd blir katastrofen, tack vare dem, fullständig.
