# ID: svediakorp-gov483034
# author: Van Miert (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,410
# sentences: 69
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Låt mig först mycket varmt lyckönska Areitio Toledo som av hälsoskäl tyvärr är frånvarande i dag.
Jag vill betona hur han genom att upprätta sitt betänkande inlett en kontinuerlig dialog med mina avdelningar och med mig för att för kammaren kunna lägga fram ett genomarbetat betänkande som är enhetligt och väldokumenterat.
Jag lyckönskar honom till detta.
Jag vill också säga att jag blev imponerad av den lätthet med vilken Garciá-Margallo y Marfil oförberedd presenterade sin kollegas betänkande.
Jag tackar honom uppriktig också för de frågor han ställt mig.
Naturligtvis, fru ordförande, kan jag med fem minuters talartid tyvärr inte svara på alla relevanta frågor som ställts under debatten.
Låt mig snabbt försöka ge så många svar som möjligt.
Till att börja med gläder det mig självfallet att Areitio Toledos betänkande totalt sett är i fas med kommissionens konkurrenspolitik.
Naturligtvis föreligger det skilda åsikter på den ena eller andra punkten, relevanta frågor har ställts, men låt oss konstatera att totalt sett är vi ganska eniga sinsemellan beträffande konkurrenspolitiken.
Det beror sannolikt också på det mycket djupa samarbete som upprättats mellan Europaparlamentets ansvariga utskott, mina avdelningar och mig själv.
Jag erinrar om att det är på förslag av Riis-Jørgensen som vi intensifierat vårt samarbete och att mina avdelningar och jag själv när som helst står till parlamentets förfogande för att förklara vad vi gör eller inte gör.
Jag skall snabbt ge några svar, fru ordförande.
Till att börja med vill jag nämna ändringarna i Amsterdamfördraget.
Jag anser att totalt sett har inte grundreglerna för konkurrensen ändrats, trots vissa försök.
En hänvisning till tjänster av allmänt intresse har införlivats i fördraget.
I artikel 7d föreslog vi artikel 3, andra hade föreslagit artikel 8, men låt oss ändå konstatera att genom att denna referens uttryckligen införlivas i fördraget bekräftas en jämvikt i tillämpningen av konkurrenspolitiken genom avreglering av viss verksamhet, men fortfarande kvarstår frågan: hur skall vi garantera en tjänst av allmänt intresse för hela befolkningen?
Det är just denna aspekt som förstärktes i det nya fördraget.
Ställföreträdande föredraganden tog också upp frågan om statliga kanaler.
Jag tror att det protokoll som slutits också det bekräftar kommissionens rättvisa synsätt.
Vi har alltid sagt att man vid finansiering av de statliga kanalerna måste kompensera deras skyldighet att tillhandahålla offentlig service, men inte mer eftersom konkurrensen måste vara fortsatt lojal.
Vi måste erkänna att de statliga kanalerna intar en särställning i flertalet medlemsstater, bl.a. av demokratiska och pluralistiska skäl.
Jag tror att denna aspekt på frågan togs upp i protokollet.
På samma punkt tar jag upp ett annat exempel, nämligen den debatt som ägt rum om statliga banker.
Det kan mycket väl hända att de statliga myndigheterna ger vissa statliga banker, ibland t.o.m. privata banker, vissa skyldigheter att uppfylla.
Även här kan det naturligtvis förekomma kompensation, men inte mer.
Och vi studerar för närvarande hela situationen, inte bara de statliga bankerna i Tyskland utan även de speciella situationer som förekommer på andra ställen för att kunna fastställa en enhetlig politik inom Europeiska unionen och samtidigt skapa ärliga och korrekta konkurrensvillkor.
Totalt sett kan man alltså konstatera att den debatt som givit upphov till förhandlingarna om ett nytt fördrag har lett till konsolidering efter att några ändringar gjorts i spelreglerna för konkurrensen.
Jag skall snabbt säga några ord om statligt stöd eftersom flertalet inlägg, f.ö. med rätta, till stor del handlat om denna fråga.
Jag skulle föredra, fru ordförande, att få tillfälle att återkomma till detta vid ett annat tillfälle, med tanke på hur komplext problemet är.
Jag skulle vilja berätta för er om allt vi gör på detta område, eftersom mycket av kritiken är riktig.
Det finns för mycket statligt stöd, det finns för mycket snedvriden konkurrens.
När det gäller t.ex. forskning och utveckling, miljö, vissa små och medelstora företag, finns regler, särskilda regler, vilket föredraganden också erinrade om.
Vi känner till dem men vi ger mindre till detta slag av målsättningar som ändå är goda sådana, än till företag med svårigheter som får alldeles för mycket under alltför lång tid, för att hållas vid liv, vilket till mycket stor del snedvrider konkurrensen i förhållande till andra företag.
Föredraganden erinrade om beloppen, som är avsevärda.
För en tid sedan beviljades fortfarande bara 7 % av stödet till företag med svårigheter.
Nu är andelen nära 36 % medan stöd som beviljas fullständigt lovvärda mål som miljön, forskning och utveckling, eller små och stora företag, minskar.
Denna tendens bekymrar oss mycket, eftersom statligt stöd till goda målsättningar minskar medan det ökar till dåliga målsättningar.
Det är verkligen ett problem.
Låt mig också nämna ett annat problem, det med sammanhållningsländerna.
I allmänhet tror man att det är dessa länder som erhåller mest statligt stöd.
Det är inte sant.
Inom industrisektorn erhåller de endast 8 % av stödet.
Den största andelen statligt stöd går till länder som Frankrike, Tyskland, Italien.
Förenade kungariket omfattas inte, det vill jag betona.
Jag förstår därför mycket väl att parlamentet och föredraganden särskilt ställer frågan.
Skulle det inte vara en god idé att försöka inte bara begränsa stödbeloppen utan också diskutera med medlemsstaterna hur man kan sänka dem vartefter.
Det skulle vara bra att inleda en debatt av det här slaget men det är inte lätt eftersom det medför många frågor.
Det finns en fråga som tagits upp av flera av er, den om skattelättnader.
Vad gör kommissionen på området?
Jo, den agerar och har redan börjat behandla ett antal fall.
Inom några veckor kommer jag att inför mina kolleger i kommissionen lägga fram ett dokument som inte bara presenterar de problem som förekommer i flera länder utan också försöker fastställa ett enhetligt synsätt för samtliga fall som uppstår på skatteområdet.
Vi vet mycket väl att vissa regeringar beviljar skatteförmåner, skattefördelar till vissa branscher, till vissa företag, men det handlar naturligtvis inte om ett allmänt system.
Det är skattelättnader som måste betraktas och behandlas som sådana.
Mitt svar till flera av er är alltså positivt, dvs. att kommissionen verkligen avser att behandla denna typ av frågor.
Fru ordförande, många andra fullständigt relevanta frågor har ställts, men jag skulle vilja säga att jag inte instämmer i det ändringsförslag som lämnats av den liberala gruppen.
Vi har upprättat ett meddelande om det som kallas the leniency.
När det gäller att avskaffa karteller måste de företag som samarbetar med kommissionen som tack kunna garanteras en mer förstående attityd.
Jag skall förklara vad jag menar.
Det händer t.ex att vissa företag mot sin vilja dras in i karteller, för om de vägrar att samarbeta tar man död på dem.
Dessa företag, som fått nog, tar ibland kontakt med oss och berättar, mot tystnadslöfte, vad som händer i deras bransch och frågar om vi kan göra något.
Och om de samarbetar, kan de då hoppas på lite förståelse för sin egen sak?
Jag anser det helt acceptabelt för dessa karteller blir alltmer sofistikerade.
Det är inte längre de gamla kartellerna med cement, bjälkar och jag vet inte vad, nu handlar det om kartellernas högteknologi om jag får uttrycka mig så.
Om inte kommissionen med hjälp av samarbete med vissa företag som ställer upp frivilligt kan intensifiera kampen, tror jag inte att vi kommer att göra ett bra arbete och att resultatet på området inte blir tillräckligt bra.
Fru ordförande, jag skall sluta här eftersom jag ser att tiden överskridits avservärt.
Jag framför mina ursäkter till vissa kolleger i parlamentet som gjort inlägg och ställt helt relevanta frågor som jag inte kan besvara i dag.
Låt oss vara överens om att om kommissionen så önskar återkommer jag till kammaren så snart som möjligt för att mer noggrant behandla de frågor som ställts.
Ännu en gång ett mycket stort tack till föredraganden och hans kollega som hade vänligheten att ersätta honom.
