# ID: svediakorp-gov483025
# author: Konrad (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 560
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, mina damer och herrar, kära kollegor!
Låt mig å PPE-gruppens vägnar komma med ett par grundläggande anmärkningar angående denna konkurrensdebatt.
Varje nationell lokalisering blir i dag mer än någonsin tidigare utsatt för global konkurrens, och världen blir till marknadsplats.
Detta, menar jag, ska vi se som en chans.
Företag rycks ur sitt nationella sammanhang, och det betyder, att detta, som jag tycker, utövar ett hälsosamt tryck på politiken.
Det som är bra med det rörliga kapitalet är att det skakar om alla dem som slår dövörat till för reformer, i synnerhet strukturomvandlingen.
Fördelningen av varuströmmar visar däremot vilket land som har kostnadsfördelar vid varuproduktionen och på faktorsströmmarna kan man urskilja, var effektiva lokaliseringar kan finnas.
Så är det, och därför ligger det i konkurrensen om lokaliseringarna ett kärnområde av marknadsekonomisk politik, som vi uppfattar den.
Därtill hör säkrandet av dynamisk konkurrens, också genom nedmonterandet av marknadsvidriga regleringar.
När konkurrensen om lokaliseringar mellan EU: s medlemsstater framställer säkrandet av den dynamiska konkurrensen, betyder det också för mig, att man ska hålla tassarna borta från en överdriven skatteharmonisering i Europa.
Också vi i detta parlament bidrar ofta till skapandet av statliga regleringar.
Men överreglering skyddar til syvende og sisdt bara från konkurrens, minskar innovationstrycket, förlamar tillväxtsdynamiken, försvårar marknadstillträde för nykomlingar och skapandet av nya arbetsplatser.
I stället för att som det påstås, skydda den myndiga medborgaren från konkurrensrisker, måste EU enligt min uppfattning - och detta gäller även medlemsländerna - ge medborgarna fritt spelrum för handlande under eget ansvar på konkurrensmarknaderna.
Detta är den egentliga politiska innebörden av en förnuftig konkurrenspolitik, som vi enligt min mening är miltals ifrån och som samtidigt skulle kunna vara den bästa politiken för fler arbetsplatser.
Uppmaningen måste vara denna: avreglering och liberalisering i stället för skydd mot konkurrens.
Generellt gäller som förutsättning för Europas ekonomiska förnyelse: alla subventioner, inklusive de för jordbruket, måste omprövas.
Subventionernas nationalekonomiska ineffektivitet är uppenbar.
För det första: de förvrider konkurrensens prismekanismer.
För det andra: de leder kapitalet fel.
För det tredje verkar de i vilket fall som helst strukturbevarande och skapar nackdelar för icke-subventionerade företag på grund av höga skatte- och avgiftsbetalningar.
Kort sagt, de undergräver de marknadsekonomiska villkoren i Europa.
Demonteringen av subventioner i Europa, dvs. en snabb strukturomvandling skapar fler arbetsplatser än alla all världens sysselsättningstoppmöten.
Sysselsättningspolitik tillsammans med statligt finansierade program framstår för mig som att man bekämpar en brist genom att slösa.
Därför måste beaktaas, att konkurrenspolitik måste ses som en del av en omfattande ordningspolitik, som infogar marknadsekonomisk effektivitet och social utjämning i ett harmoniskt växelförhållande.
Än viktigare än förbud mot karteller och fusioner, van Miert, det är vi väl överens om, är att bygga upp en europeisk konkurrenskultur, nedmontera subventioner, som nyss nämntrs, etableringen av äkta konkurrens och öppna marknader, både inåt och utåt.
Den i fördraget förankrade principen om en öppen marknadsekonomi, med fri kunkurens är en ständig uppgift och måste i den praktiska politiken i denna kammare och i nationalstaterna dagligen utarbetas på nytt.
