# ID: svediakorp-gov483007
# author: Hermange (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 446
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina kära kolleger!
Våra sociala trygghetssystem som togs fram alldeles efter andra världskriget står i dag överallt i Europa inför samma problem med lämplighet och varaktighet och samma svårigheter att utvecklas.
De måste därför anpassas och bevaras men samtidigt moderniseras för att anta det tjugoförsta århundradets utmaningar vilka är tre till antalet.
För det första den demografiska utmaningen, som enligt min mening är den viktigaste när det gäller problem med social trygghet, eftersom befolkningen över 60 år inom Europeiska unionen under de tio till femton närmaste åren kommer att öka med 50 % och andra sidan fyra personer i arbetsför ålder i dag kan uppfylla pensionstagarnas behov i dag kommer de år 2020 att bara vara två.
Den ekonomiska utmaningen är också stor eftersom vi står inför verkligt stora arbetslöshetsproblem, något som också framkom vid en debatt nyligen.
Den sociala utmaningen, slutligen, är ännu svårare att bemöta eftersom vi internt inom våra samhällen på nytt måste bygga upp den sociala sammanhållningen.
Det är mot bakgrund av detta som jag och min grupp med tillfredssställelse ser fram emot de möjliga åtgärder som kommissionen lägger fram i sitt meddelande.
I samma anda skulle jag vilja säga till Weiler, som jag gratulerar till hennes betänkande, att jag ansluter mig till hennes förslag beträffande en strategi för social konvergens, som motvikt till den ekonomiska och sociala unionen, med inrättandet av lägsta godtagbara sociala gränser.
Jag tror att vi måste undvika social dumping inom unionen om den gemensamma valutan skall bli framgångsrik.
Men våra system för social trygghet måste också utmärkas av naturlig solidaritet.
Denna naturliga solidaritet, denna mänskliga solidaritet, som är grundläggande för mänsklig och social jämvikt, är fortfarande nödvändig i våra samhällen och det är anledningen till att jag motsätter mig föredragandens förslag om en individualisering av det sociala skyddet i Europa, eftersom det enligt min mening skulle vara ett misstag.
Jag anser att man bredvid strukturerade system för social trygghet aktivt måste stödja naturlig solidaritet och bl.a. en stark familjepolitik för att främja ett mer mänskligt synsätt, mindre strukturerat och mindre kostsamt inom vår sociala trygghet.
Därför anser jag att barnfamiljerna i unionen måste få stöd för de bidrag de lämnar till vårt samhälle i form av nya generationer, investeringar i framtiden och dynamiska ekonomier.
Vi kommer emellertid att rösta för denna text, herr ordförande, kära kolleger, men vi kommer att ha i minnet att vi har ett ansvar gentemot våra barn att efterlämna ett Europa som är mer gynnsamt för deras utveckling.
