# ID: svediakorp-gov483002
# author: Weiler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 965
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kolleger!
Socialpolitiken har under de senaste åren, trots Maastrichtfördraget, snarast varit ett styvbarn i den europeiska politiken.
Kommissionen har mycket tveksamt lagt fram initiativ, och dessa få initiativ har i regel dessutom också blockerats av ministerrådet.
Inte heller den sociala dialogen har uppfyllt de förväntningar som vi som politiker ställde på den.
Just nu förändras debatten.
Stilleståndet bryts upp.
Det hänger naturligtvis dels samman med att vi har stora förväntningar på Amsterdamfördraget, som hur som helst har åstadkommit att britterna nu kommer att gemensamt med oss sitta i den socialpolitiska båten, och att det sociala protokollet kommer att bli en del av fördraget.
Dessutom förväntar sig naturligtvis medborgarna och arbetstagarna i Europa att en säker social trygghet gentemot de största riskerna garanteras av staten i tider av ekonomisk omvälvning, och jag tror att vi som politiker också har en förpliktelse till detta.
Jag kan inte acceptera de nykapitalistiska slogans som alltid påstår att man måste sörja för mer privat omsorg, ty vi får inte glömma att arbetstagarna och medborgarna mycket väl betalar för sin sociala trygghet, antingen genom bidrag från sina arbetsinkomster eller genom skatterna.
Att det har uppstått en rörlighet beror säkerligen också på genomförandet av den inre marknaden.
Allt fler arbetstagare vill också förverkliga och använda sig av friheten att själv välja bostad och arbetsplats som vi har garanterat dem i fördrag.
Å andra sidan upplever de diskrimineringar i den sociala tryggheten när de utnyttjar friheten att själv välja bostadsort och arbetsplats, och också diskriminering vid val av arbete.
Vi har efter kommissionens meddelande i dag lagt fram ett andra betänkande, efter det att det första betänkandet om framtiden för den sociala tryggheten i Europa antogs i februari med stor majoritet.
Vi har nu ett betänkande framför oss, som går in på problemen ännu mer konkret, under rubriken " Modernisering och förbättring av den sociala tryggheten i Europeiska unionen ".
I betänkandet har jag principiellt välkomnat att kommissionen har gjort konkreta förslag, att kommissionen har tagit upp temat ytterligare, dvs. kontinuerligt, och skulle vilja betona några särskilt viktiga punkter ur betänkandet som antogs med stor majoritet i utskottet.
Vi beklagar att områden inom den sociala tryggheten och skattepolitiken trots resultaten i Amsterdam fortfarande kräver enhällighet i ministerrådet.
Detta - förmodar vi på grund av resultaten i det förflutna - kommer i fortsättningen att leda till blockader, för vi har tidigare haft mycket dåliga erfarenheter med Storbritannien och framför allt med Förbundsrepubliken Tyskland, som i ministerrådet alltid praktiserat blockadpolitik just när det gäller den sociala tryggheten.
Vi är av den åsikten, att införandet av Maastricht-EMU-kriterierna inte står i motsatsställning till det sociala trygghetssystemet, även om detta delvis påstås i medlemsländerna, och också alltid propageras av vissa grupper.
Vi förväntar oss dock att kommission och råd antar utmaningarna som orsakas av den ekonomiska och valutaunionen vad gäller prestationssystem och sysselsättning.
Vi förväntar oss - jag tror att detta är en mycket viktig punkt för alla kolleger i denna kammare - att man praktiserar en aktiv sysselsättningspolitik.
Toppmötet i Luxemburg kommer att vara prövostenen även för vår trovärdighet, eftersom en aktiv sysselsättningspolitik och en reducering av arbetslöshetssiffrorna är de skyddsåtgärder som är de bästa garantierna också för en adekvat social trygghet.
Vi vill inte minska åtgärderna för arbetslösa och sociala understödstagare, utan vill ha en aktivering av åtgärderna inom ramen för en allmän politik för vägledning, utbildning och möjligheter till arbetslivserfarenheter.
Vi förväntar oss, att kommissionen i enlighet med principen good practices framlägger förslag för oss rörande en flexibel övergång från arbetet till pensionen och finansieringen av nya system.
Vi ber kommissionen att årligen lägga fram en rapport om utvecklingen av fattigdom och rikedom, och på denna punkt vill jag direkt säga: Jag är beredd att acceptera PPE: s förslag att lägga fram en rapport enbart vartannat år.
Viktigt för mig är att denna rapport faktiskt visar på utvecklingen av fattigdom och rikedom i Europeiska unionen och erbjuder en tillförlitlig analys.
Då är jag också gärna beredd att tänja ut tiden till vartannat år.
Jag har ännu en gång framhållit, liksom i det första betänkandet, att vi absolut behöver en överföring av belastningen från produktionsfaktorn arbete till andra resurser.
Alla medlemsstater har sedan dess enats om det, och jag tror att det är hög tid att vi också kommer fram till ett resultat.
Det betyder att det kan vara en CO2 -skatt, en värdebeskattning eller också en beskattning av spekulativa kapitalrörelser.
Vi behöver med det snaraste en ny intensiv debatt om könsfördelning på arbetsmarknaden, om möjligheterna till jämställdhet, hur jämställdhet äntligen skall kunna förverkligas.
1957 förankrades detta i Romfördragen, och i dag - årtionden senare - är det fortfarande inte realitet.
Vi behöver ett tillförlitligt skydd för atypiska och flexibla arbetsförhållanden.
Det, mina kära företrädare för kommissionen, som framlagts för oss beträffande deltiden, motsvarar inte detta krav!
Herr Flynn, ni meddelade i er rapport att ni i slutet av detta år kommer att ställa nya fakta och analyser till förfogande om utvecklingen av den sociala tryggheten i Europa.
Jag vill säga till er: Det räcker inte för oss!
Vi behöver en balansräknng också för kommissionens agerande när det gäller vad ni har gjort av det som stod i det första betänkandet av februari i år, och ni kan vara säkra på att vi kommer att kritiskt uppmärksamma vad ni genomför av kraven på denna nya rapport.
