# ID: svediakorp-gov482994
# author: Medina Ortega (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 750
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Denna sena timma är inte så lämplig för ett djupgående tal av akademisk karaktär om avtalet med Islamiska Republiken Mauretanien.
Föredraganden har framställt det på ett mycket tydligt sätt: det handlar inte om ett komplett internationellt fördrag, utan om ett enkelt utbyte av skrivningar.
Ett utbyte av skrivningar som gör några tekniska anpassningar och som därigenom bidrar till att göra den rättsliga grunden, som kommissionen föreslagit, fullkomligt korrekt.
Men eftersom det är så sent på kvällen undrar jag, herr ordförande, om det inte vore bättre att, istället för att göra en komplett analys och utnyttja tillfället att vi har kommissionären här, berätta en saga som om vi befann oss i en saga i Tusen och en natt för att se om vi inte skulle kunna gå hem och sova litet lättare.
Kommissionären och jag själv beundrade i vår ungdom en typ av idé, vilket jag föreställer mig att många andra här också gjorde.
Jag syftar på en stor kinesisk politikers idéer.
Han hette Mao Zedong och lämnade efter sig ett verk som hade stort inflytande och som hette Maos lilla röda och i en översättning, jag har aldrig kunnat läsa Maos lilla röda på kinesiska eftersom jag inte har den förmågan, läste jag en mycket berömd mening ur boken där Mao Zedong rekommenderade att i stället för att ge en fisk till ett barn för att äta, var det bättre att ge honom ett metspö för att fiska.
Inflytandet av Maos lilla röda tycks ha varit kolossalt, ja, enormt.
Och i detta ögonblick har kineserna ökat sin fiskekapacitet på ett extraordinärt sätt, så till den grad att just nu, när vi bekymrar oss om någon teknisk ändring i avtalet med Islamiska Republiken Mauretanien, berättar fiskarna, för jag råkar bo mycket nära, att det finns en kinesisk fiskeflotta, och medan vi fiskar upp fisk för fisk lär det vara ett antal miljoner kineser som är ute och fiskar, för de sopar rent hela fiskebanken.
Detta visar då, å ena sidan, användbarheten och effektiviteten i Mao Zedongs idé och samtidigt faran för fisket och för fiskarna.
För, uppenbarligen har de en teknik, och jag vet inte om de har lärt sig den av Konfucius eller av Lao Tse, vilken innebär att de täcker ett visst område och i det området åker de kinesiska fartygen och låter varenda kines fiska så att det efter ett antal turer inte finns en fisk kvar och inte heller några möjligheter för att där skulle kunna förekomma någon fisk i framtiden.
När vi nu har fått kommissionären att komma hit i kväll, trots den sena timmen och att hon uppenbarligen är trött, skulle jag vilja ta tillfället i akt för att se om vi utifrån Mao Zedongs undervisande och lärande karaktär inte skulle kunna, från kommissionen sida, ge en kompletterande lektion, det vill säga att förklara för kinesen att om man tar upp för mycket fisk kommer han till slut att stå där utan mat och han kommer att svälta.
Vi skulle också behöva förklara för våra vänner i Islamiska Republiken Mauretanien och våra vänner i Kina att i fiskeriverksamheten är en begränsning av godo.
Jag tror att Europeiska gemenskapen just nu visar på exempel i denna aspekt.
Jag tror att vi oroar oss och jag anser att kommissionären har en stor del av ansvaret för och en stor del av förtjänsten av denna begränsning och för det sätt som Europeiska unionen i dag bedriver sitt fiske.
Men kanske som en andra del i denna verksamhet, och jag vet att kommissionär Bonino är mycket upptagen i sitt arbete, skulle kanske Europeiska gemenskapen, genom att använda dessa fiskeriavtal kunna förklara för våra vänner mauretanier och våra vänner kineser att efter en viss effektivitetsnivå i fångsterna är det som inträffar ren förstörelse.
Sammanfattningsvis, herr ordförande, räcker det inte med att vi i gemenskapen, begränsar vår fångstkapacitet och antar åtgärder av specifik karaktär för att nå denna reducering.
Vi kanske också borde använda vår position för att lära andra att fisket är en mycket farlig verksamhet och att ett överdrivet fiske kan förstöra fiskebankerna och att vi kanske kan hjälpa kineserna och mauretanierna att utöva verksamheten med en viss måtta och begränsning.
