# ID: svediakorp-gov482981
# author: Bl& von Blottnitz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 722
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Altener II är en fortsättning på programmet Altener I, dvs. ett flerårigt program för främjande av förnybar energi.
För de båda första budgetåren har 30 miljoner ecu anslagits.
Summan är naturligtvis absolut skrattretande, och ännu mindre än den berömda droppen i havet!
Den är desto mer oförståelig när man betänker den absolut nödvändiga reduceringen av miljöförstörande utsläpp, som medlemsländerna förpliktade sig till redan i Rio, Berlin, och nu också inför Kyoto, med målet att uppnå en 15procentig reducering.
Det är rent ut sagt absurt, hur man vägrar att hjälpa till med att ge förnybar energi som biomassa, biogas, solenergi, termisk och fotoceller, vind- och jordvärme, ett riktat genombrott på marknaden med hjälp av alla till buds stående medel.
Detta är desto mer förvånansvärt, eftersom det ju är oomtvistat, att just denna sorts energiproduktion inte bara för oss närmare våra mål om en reducering av de miljöfarliga utsläppen, utan också skulle frigöra enorma resurser vad gäller arbetsplatser, helt bortsett från att det i stor utsträckning skulle lösa oss från vårt beroende av energiimport från tredje land.
Vid ett riktad befrämjande - och inte med hjälp av dessa alibiåtgärder - skulle fram till år 2010 åtminstone ett värde motsvarande 30 % av efterfrågan på primärenergi i EU kunna tillfredsställas med hjälp av förnybara energikällor.
Det är oomtvistat att administrativa hinder måste avlägsnas för att de förnybara energierna skall få framgång som ramvillkor.
Vi behöver till exempel äntligen en reglering av matarpriset i hela Europa för förnybara energier, och skatteåtgärder måste tillgripas.
Men detta går inte utan en politisk vilja, som medlemsstaterna hittills emellertid saknat.
Så länge som ramvillkoren inte stämmer, fortsätter samtliga program som Save, Altener, Thermie, Synergie att vara enbart kosmetika som döljer verkligheten!
Vad gäller den breda paletten av föreslagna åtgärdsområden å ena sidan och de begränsade medlen å andra sidan så är det inte mycket mening med att arbeta med principen om " något för var och en ".
Programmet bode därför enbart koncentrera sig på några strategiskt kloka åtgärder.
Vi får inte i något fall tillåta att avfall från tätorter betecknas som regenererande energier.
Avfall från tätorter, som ordet säger, är inte regenererande.
Det går inte an, att vi med utgångspunkt från denna verkligen skrattretande snäva budget även skall understödja projekt för förbränning av sopor, även om industrin högljutt kräver detta.
Om det överhuvud taget skall ske, bör vi i stället enbart behandla biomasseandelen av detta avfall.
Helst skulle jag dock se att vi undantagsvis skulle sätta in våra knappa medel modigt och målinriktat på energiformer som verkligen är löftesrika för framtiden, för att äntligen ge en energipolitisk signal.
På så sätt skulle vi, enligt min åsikt, konsekvent understödja solcellsenergi och jordvärme.
De brett upplagda befrämjande åtgärderna som kommissionen har lagt fram kommer inte att leda oss mycket längre.
Det kan också fastslås, att även Altener II kommer att förbli ett lappverk, så länge som den politiska viljan fattas, och att den saknas, är oomtvistligt!
Ett bevis på detta är den sorgliga omständigheten, att i ungefär tio års tid olika förslag från kommissionen för en i hela gemenskapen gällande energibeskattning regelbundet har pratats sönder och torpederats av rådet.
Ytterligare ett bevis: De europeiska regeringarna har alltsedan Rio gett ut mer än 125 miljarder D-Mark på subventionering av fossila och nukleära energier, men endast 9 % av detta, nämligen 2, 5 miljarder D-Mark, på förnybar energi.
Störst är missförhållandet av detta slags främjande av konventionell och förnybar energi i Storbritannien och Tyskland.
Kort sagt: Man predikar miljöskydd, men befrämjar energislöseri.
Det lilla programmet Altener II har inte mycket att sätta emot detta.
Gemenskapens stort understödda politik går nämligen exakt i den andra riktningen: mer trafik, mer energiförbrukning, mer avfall, mer luftföroreningar, mer miljöproblem.
Så länge som vi inte bedriver energi- och miljöpolitik som en generell politik, kommer beklagligtvis inte heller så rörande program som Altener II att leda till någon principiell förbättring.
