# ID: svediakorp-gov482967
# author: Stenmarck (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 594
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Många människor är kritiska mot Europaparlamentet, kanske många gånger med viss rätt.
Det som emellertid ingen kan säga något om är att när det gäller att ställa krav på ökad säkerhet inom sjöfart, flyg eller på våra vägar, då är det få, eller ens någon, som gör det så framgångsrikt och så effektivt som just detta parlament.
Vid åtskilliga tillfällen har ledamöterna rest sig som en man och krävt krafttag och åtgärder från kommissionen och också fått kommissionen att återkomma med långtgående förslag, allt i syfte att förhindra att nya tragedier inträffar.
Det hände bland annat efter Estonia-katastrofen i september 1994.
Denna olycka som innebar att över 900 människor miste livet har efter ett antal initiativ i parlamentet lett fram till flera beslut om att på olika sätt höja säkerhetsnivån.
Det ärende som vi nu har att ta ställning till är ytterligare ett exempel på detta.
Låt mig i detta sammanhang få passa på att tacka kommissionär Kinnock för hans stora engagemang, inte minst när det gäller just säkerhetsfrågorna.
I och med det beslut som vi genom detta betänkande kommer att fatta ställer vi högre säkerhetskrav än tidigare på färjor i rent nationell trafik.
Detta är viktigt.
Det har aldrig tidigare funnits någon gemensam lagstiftning.
Den nationella lagstiftningen har varierat kraftigt från ett land till ett annat.
Det gör samtidigt att dagens beslut kommer att få väldigt varierande betydelse.
Vissa av medlemsländerna har länge högt prioriterat säkerheten i denna typ av fartyg.
För färjerederierna i dessa länder får därmed dagens beslut inga mer långtgående konsekvenser.
I andra länder däremot har säkerhetsarbetet släpat efter.
Där kommer vi nu att ställa stora krav på att det uppnås en betydligt högre säkerhetsnivå än vad som hittills har varit fallet.
Det vi gör är att utöka den SOLAS-konvention - SOLAS står för Safety of Life at Sea - som länge har varit en konvention för säkerheten i den internationella färjetrafiken till att också omfatta rent nationella färjelinjer.
Den förändring som har skett mellan den första och den andra behandlingen av detta ärende, och som samtidigt är orsaken till att ministerrådet har tagit alldeles orimligt lång tid på sig för att handlägga frågan, har att göra med den snabba tekniska utvecklingen.
De snabbgående färjor som nu blir allt vanligare i våra farvatten kommer därmed också till fullo att täckas in av direktivet.
Detta är självklart positivt.
Låt mig få konstatera att vi under hela detta ärendes gång, dvs. under två års tid, egentligen bara har stött på en negativ synpunkt.
Den kommer från dem som säger: " Detta kommer väl att kosta pengar ".
Det är säkert riktigt, åtminstone för dem som inte tidigare har investerat i säkerheten.
Mitt svar till dessa människor är, och har hela tiden varit, att det förmodligen finns vissa saker som måste få kosta pengar.
Säkerheten till sjöss är ett sådant område, om det därmed går att undvika den typ av tragedier som varit alltför vanliga under de senaste decennierna.
Det är viktigt att det säkerhetshöjande arbetet drivs vidare.
Mycket har gjorts under de senaste åren, men förmodligen är det också väldigt mycket som återstår att göra också i framtiden.
Låt mig slutligen rikta ett tack till alla kolleger i transportutskottet för alla konstruktiva synpunkter när det gäller att höja säkerheten på färjor runtom i Europa.
