# ID: svediakorp-gov482963
# author: Kinnock, Neil (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,469
# sentences: 62
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, min kollega, Yves de Silguy, har bett mig att till parlamentet framföra hans ursäkter för att han inte kan vara närvarande i kväll.
Han måste närvara vid Ekofin-rådet, som förbereder sysselsättningstoppmötet.
Naturligtvis var det mycket viktigt för honom.
Jag är säker på att när jag berättar för honom att han har varit föremål för kritik från fru Peijs kommer han att bli förkrossad, inte minst för att han förstår hennes oro för vad mannen på gatan, och jag antar även kvinnan på gatan, behöver i Nederländerna och på andra ställen.
Han skulle förmodligen vilja påminna henne om att kommissionen faktiskt, med detta problem för ögonen, erbjuder sig att bidra finansiellt till Nederländernas regering med 1, 5 miljoner ecu till stöd för programmet att uppmuntra förståelse för betydelsen av införandet av euron.
Därför kan det vara så att fru Peijs vill sälla sig till min kollega i önskan för ytterligare en kampanj för att få regeringen att acceptera erbjudandet om 1, 5 miljoner ecu.
Den 29 maj lade kommissionen, i enlighet med artikel 105a i fördraget fram sitt förslag till förordning om valörer och tekniska specifikationer för euromynten.
Mellan i dag och den 1 januari år 2002 kommer 70 miljarder mynt att ha präglats för distribution till befolkningen i de medlemsstater som väljer att införa euron.
Naturligtvis är uppgiften utmanande, även om finansministrarna kommer att fatta ett formellt beslut i ärendet först efter det att stats- och regeringscheferna har beslutat om listan på länder som skall deltaga från och med den 1 januari 1999 i det tredje steget av införandet av euron.
Ett beslut måste fattas före årsslutet om denna utmaning skall kunna antas i god tid.
Parlamentet minns säkert att kommissionen därför begärde att denna fråga skulle behandlas med brådskande förfarande och mina kolleger och jag beklagar att parlamentet inte accepterade denna begäran.
Föredraganden Soltwedel-Schäfer, hade fyra invändningar mot kommissionens förslag och jag skulle vilja behandla var och en i ordning efter en kort beskrivning av det förfarande enligt vilket förslaget lades fram.
Jag skulle också vilja ägna en kort uppmärksamhet åt innehållet i förslaget.
För det första vad gäller formuleringen av förslaget som var föremål för en grundlig förberedelse av medlemsstaternas myntverksdirektörer och detta har säkrat projektets industriella genomförbarhet i enlighet med det tidsschema som beslutades vid Europeiska rådet i Madrid i december 1995.
Det är kulmen på ett långt remissförfarande med alla berörda affärssektorer, med konsumentorganisationer och med organisationer som representerar blinda.
Under denna rådfrågningsprocess genomfördes ändringar allteftersom av de planerade egenskaperna hos euromynten.
Vi har nu en uppsättning egenskaper som är acceptabla för alla användare eller i vilket fall för de verkligt representativa organisationer som bedömde ärendet på användarnas vägnar.
Förslaget bygger därför på kriteriet allmänt godkännande, teknisk möjlighet och folkhälsa.
Det är ett balanserat förslag som tillgodoser industriella krav och kraven från användarna.
För det andra anger förslaget åtta valörer vilket framgått av allt som har sagts i parlamentet.
1, 2, 5, 10, 20 och 50 cent samt 1 och 2 euro.
Denna bestämmelse avspeglar den erfarenhet som inhämtats i samtliga medlemsstater och garanterar överensstämmelse med de planerade valörerna av eurosedlar.
Myntens antal och intervall har beslutats utifrån behoven hos samtliga konsumenter och tar hänsyn till olika nationella förhållanden.
I vissa medlemsstater är värdet av det minsta cirkulerande myntet ca. en cent.
I andra, som t.ex.
Belgien, ligger det närmare två cent.
De tekniska specifikationerna som avser diameter, vikt, tjocklek, form, färg, sammansättning, randlettring och -räffling har beslutats på så sätt att de skall kunna garantera lätt identifiering av mynten och tillfredsställa behoven hos de viktigaste användargrupperna, särskilt som jag vet att detta är av stort intresse för ledamöterna i parlamentet, de blinda och synskadade.
Specifikationerna skapar också garantier mot falskmynteri särskilt vad avser mynten av högre valör.
Slutligen har man tagit hänsyn till folkhälsoaspekter som har förts fram här i parlamentet och på andra ställen och de lämnar de nödvändiga garantierna i detta avseende.
Jag skulle nu vilja hänvisa till de fyra viktigaste punkterna där kommissionen och föredragandens åsikter skiljer sig.
För det första, frågan om den nationella sidan.
Kommissionen skulle vilja påpeka att principbeslutet att ha en nationell symbol på euromynten fattades i april 1996 av finansministrarna och bekräftades i juni det året av Europeiska rådet i Florens.
Sedan dess har allt förberedande arbete, vilket fått till resultat att om man ifrågasatte det, skulle hela programmet och introduktion av euron störas.
Det är viktigt att notera att den europeiska designtävlingen som offentliggjordes våren 1996 och ratificerades av Europeiska rådet i Amsterdam bara berör en av sidorna och tre medlemsstater har redan offentliggjort sin design av den nationella sidan: Frankrike, Tyskland och Belgien.
Andra berörda medlemsstater står i begrepp att göra det.
För det andra har man framfört frågan om att överge de två euromynten och 20-centsmyntet.
Det antal mynt som planerades hade naturligtvis inte valts på måfå.
Systemet med åtta mynt antogs för att stämma överens med eurosedlarna och för att följa av nationell praxis.
Det är avsett att så långt detta är möjligt underlätta avrundningar och räkneoperationer i hela eurozonen.
Detta är naturligtvis avgörande för att skydda konsumenterna mot dolda prishöjningar.
För det tredje, vad gäller förenklingen av storleken på mynten, koncentreras det system som föreslagits av kommissionen på den konsensus av användarna som omfattar den spanska blomformen för 20-centsmyntet.
(Avbrott av Jarzembowski.)
Jag förstod att detta skulle sätta fart på Jarzembowski.
Tre grupper av mynt med tre olika färger - röda mynt, gula mynt och mynt i två färger - med skillnad på minst två millimeter mellan varje mynt inom samma grupp och olika struktur på kanten, vare sig den är slät eller räfflad.
Om kommissionens förslag rörande storlek och form på mynt ifrågasattes, skulle de stå i motsats till själva grunden för den konsensus som uppnåtts och det skulle knappast uppmuntra acceptansen för euron hos den stora allmänheten, vilket jag vet är en fråga som engagerar ledamöterna i Europaparlamentet.
För det fjärde, de skilda åsikterna om att eliminera nickel är tydligen en viktig fråga.
Folkhälsokraven var mycket viktiga för kommissionen när den utarbetade sitt förslag.
Därför begränsar förslaget användningen av nickel till 1och 2-euromynten.
Mängden mynt som innehåller nickel kommer att minska till 8 % jämfört med 75 % för närvarande.
Kommissionen skulle också vilja påminna parlamentet om att vetenskapliga kommittén för kemiska ämnens giftighet och ekotoxicitet, som rådfrågades på parlamentets begäran, drog den slutsatsen att de risker som förknippas med användningen av nickel i existerande mynt är oerhört liten.
Situationen kommer att förbättras ytterligare i framtiden tack vare kommissionens förslag, särskilt som kontakten med nickel kommer att minskas betydligt.
Slutligen har kommissionen verkligen ansträngt sig för att understryka att inga teknologiska bekräftelser eller undersökningar av de existerande produktionskapaciteterna har genomförts vad avser de legeringar som föreslås av föredraganden.
Jag hoppas att parlamentet verkligen noterar att om de ändringsförslag jag har kommenterat skulle gå igenom, skulle det innebära att tillverkningen av euromynt inte skulle kunna inledas på ett pålitligt sätt nästa år och därför skulle äventyra slutdatumet 2002 och införandet av sedlar och mynt.
Sammanfattningsvis och av de skäl som jag har angivit kan kommissionen inte acceptera föredragandens ändringsförslag som avser de tekniska egenskaperna hos euromynten.
Däremot delar kommissionen parlamentets åsikt om behovet av ett pålitligt och effektivt system och om acceptansen för systemet hos alla inom unionen.
Dessa principer har verkligen varit en ledstjärna för kommissionens arbete hela tiden.
Därför är kommissionen beredd att använda fyra ändringsförslag i sitt förslag.
Det rör sig om ändringsförslag 1, 2 och 3 delvis och första delen av ändringsförslag 8.
Den kommer att förklara denna nya inställning inför rådet och göra allt vad de kan för att se till att ett definitivt beslut kan fattas före årsskiftet eftersom gemenskapens institutioner ansvarar för att följa tidtabellen för införandet av euron som beslutades för två år sedan av stats- och regeringscheferna.
Jag är mycket tacksam för att ha fått parlamentets uppmärksamhet vid denna sena timme.
Jag fruktade att denna debatt skulle ha kunnat äga rum före klockan 20.00, vilket skulle ha förvägrat mig detta oerhörda nöje.
Jag är mycket glad att i enlighet med Europaparlamentets sedvänjor behövde jag inte oroa mig eftersom debatten inte tog fart förrän ungefär klockan 22.30 på kvällen.
