# ID: svediakorp-gov482960
# author: Wolf (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 302
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kolleger!
Jag tror inte det är tillräckligt om vi vill främja acceptansen genom att säga att vi helt enkelt gör en nationell sida.
Det är kosmetika!
När människor har problem med vad som väntar dem med euron, då beror det på att man inte på ett trovärdigt sätt har förklarat för dem, hur man kan bedriva en ekonomisk, social och sysselsättningspolitik som ligger i deras intresse.
Att ta tag i detta på så vis att man säger att nu ger vi dem lite nationellt känslomässigt godis, det är verkligen ett fattigdomsbevis!
Antingen lyckas vi faktiskt att utveckla euron vidare till ett politiskt projekt om vilket Europas medborgare kan säga att det ligger i vårt intresse, det får vi ut någonting av, det satsar vi på, eller också kommer man att få nationalistiska reaktioner.
Man kommer också att få sådana reaktioner som att människor lessnar på politiken och slutar tro på framtiden.
Det kan man inte fånga upp på så vis att man säger, att nu letar vi reda på ännu en särskilt stark nationell symbol!
Jag vet inte vilken symbol som i Tyskland skulle ha denna sammanhållande kraft.
I Italien skulle jag också råka i i tvivelsmål, i Spanien eller i Portugal, där jag också känner till situationen något, där får jag delvis gåshud när jag tänker på vilka nationella symboler som skulle kunna tas fram!
Vi borde alltså inte gå den vägen.
Vi borde verkligen alla tvinga oss att utveckla euron som ett intressant, understödjansvärt projekt för de breda massorna i Europa, och inte söka acceptans genom att stödja emotioner och öppna för nationella känslor.
Det är alldeles säkert fel väg!
