# ID: svediakorp-gov482956
# author: Randzio-Plath (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 532
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, de europeiska folkens förhållande till pengar är en del av deras gemensamma kultur.
Detta gäller särskilt för förhållandet till och talesätten om pengar och också pengarnas namn.
Striden om namnen euro och cent istället för ecu belägger bara detta.
Men låt oss trösta oss med ett gammalt europeiskt ordspråk: " Pengarnas språk förstår man i alla länder. "
Låt oss hoppas att detta också gäller för de kommande euromynten, ty föreliggande förslag till förordning visar ju mycket tydligt, att mycket fortfarande behöver förbättras, och Europaparlamentet gör rätt i att insistera på sin rätt att i ett lagstiftningsförfarande även lägga fram förbättringsförslag.
Jag skulle välkomna om detta Europaparlament i framtiden kunde avge sin åsikt inte enbart om mynt, utan också om sedlar.
Jag anser att det är absolut otillräckligt, även om det historiskt visserligen kan motiveras, men inte överföras på framtiden, att vi som Europaparlament inte spelar en biträdande lagstiftande roll för alla slags pengar.
Tillbaka till mynten.
De skall vara användarvänliga och säkra mot förfalskning, attraktiva, solida och billiga att tillverka.
De kommer, men jag tror att det fortfarande finns vissa brister.
Jag vill stödja mina kolleger; i stället för åtta behöver vi sex mynt.
Det ligger verkligen i konsumenternas intresse, det gagnar säkerheten mot förfalskning, den större rättssäkerheten.
Där skulle jag för övrigt inte vilja avstå från det minsta myntet, ty i alla europeiska länder spelar den så kallade lyckoslanten en stor roll, och såtillvida är det riktigt att Europaparlamentet föreslår att man bara avstår från storleksordningen 0, 02 och 0, 20.
Dessutom vill jag gå in på frågan om europeiska mynt och " medaljens två sidor ".
På sikt är det säkerligen viktigt att vi har ett europeiskt mynt.
Men jag vet också, att det i den nuvarande situationen är viktigt att förmedla en känsla av säkerhet och även ta hänsyn till den emotionella betydelsen av dessa mynt.
Därför är det i längden inte möjligt att detaljhandeln i området Bayrischer Wald, i franska Nîmes eller i belgiska Mons måste acceptera olika baksidor, men under en övergångstid kommer det att vara obetingat nödvändigt även i medborgarnas intresse.
Vi vill klargöra en sak: Vi vill ha en euro att ta i, på det viset att man kan röra vid den, och så att alla medborgare är av den åsikten att den också verkligen är deras euro.
Jag anser att diskussionen om användande av nickel och om aspekter i konsumentskyddet och de hälsomässiga avvägningarna är ett framsteg.
Låt mig sluta med en annan punkt.
Jag tror att underutskottet för monetära frågor har lagt ett konstruktivt förslag för att kompensera bristen på lagstiftningskompetens i förhållande till sedlarna.
Vi vill helt enkelt ha ett 100-euroguldmynt.
Där handlar det inte bara om att främja betalningsflödet, utan samtidigt också om att främja ett investeringsförhållande och av ekonomiska anledningar bidraga till att guldreserverna - som min kollega redan har antytt - kan minskas på ett lukrativt sätt.
