# ID: svediakorp-gov482949
# author: Soltwedel-Schäfer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 838
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar, kära kollegor!
Jag skall i dag lägga fram ett tekniskt betänkande om valutaunionen, men därigenom också göra tydligt, att valutaunionen konkretiseras, bit för bit.
Betänkandet tar upp det slags mynt med vilka den europeiske konsumenten enligt Europaparlamentets åsikt, respektive nu utskottets åsikt, från och med år 2002 skall göra sina dagliga inköp.
Jag tror att fyra punkter är väsentliga för detta betänkande, och också för avgörandet i ekonomiutskottet.
Antalet valörer för de europeiska mynten skall begränsas till fyra - i stället för de åtta som kommissionen föreslagit.
Jag har föreslagit att man stryker 2-centsmynten och 20-centsmynten.
I min motivering vill jag ännu en gång klart påpeka att det för konsumenten uppstår en bättre överskådlighet när man har färre mynt, och spridningen av de elektroniska betalningssystemen för mindre belopp, som ju nu tilltar allt mer, kommer att reducera antalet kontantaktioner på detta område.
Det andra området är väsentligt.
Det handlar om myntens diameter.
Där skulle jag önska, för att konsumenten lättare skall kunna särskilja mynten, i synnerhet också blinda och synskadade människor, att den får öka med myntens värde.
Vad vi har som utkast från kommissionen på denna punkt, är snarare ett virrvarr än en klar överblick.
I motsats till den av kommissionen för flera myntföljder föreslagna variationen i mynttjocklek vid ungefär lika diameter, skulle vårt förslag från utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik ha den fördelen, att de nya myntens vikt klart kunde minska.
Den tredje punkten: De nya mynten skall som säkerhet mot förfalskningar och för att bli användarvänliga i alla medlemsstater vara likadana på båda sidor.
Detta är väl inte så mycket en tekniskt punkt utan mer en nationell respektive emotionell punkt.
I varje fall har detta hittills väckt det största intresset från medias sida.
Jag har utarbetat förslaget och fått godkännande för detta från utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik, att den individuella nationella sidan visserligen skulle kunna symbolisera mångfalden medlemsstater i EU; men ett sådant tillvägagångssätt som kommissionen i sitt utkast även föreslår, skulle betyda, att konsumenten - hör och häpna - i extremfallet skulle ha att göra med 120 olika mynt.
Hur är detta möjligt?
Det skulle inträffa, om det i 15 medlemsstater alltid funnes åtta nationella valörer i modifierat utförande.
Att man snabbt och även säkert kan identifiera de enskilda myntens värde skulle därigenom inte längre garanteras.
En viktig roll spelar hälsoaspekterna hos euromynten.
Därför var det för mig av särskild betydelse att man skulle använda nickelhaltiga legeringar för 1-euro och 2-euromynten; det har kommissionen föreslagit.
Nickel kan, när det kommer i kontakt med den mänskliga huden, utlösa allergiska reaktioner.
Detta sägs också och betonas särskilt i en rapport från den svenska regeringen.
För övrigt används i Sverige inga nickelhaltiga mynt.
Eftersom det alltså kan leda till allergiska reaktioner, kräver vi - liksom för övrigt för alla andra produkter som örringar, kedjor och klockboetter - att nickel inte bör förekomma i mynten.
Detta var det ursprungliga förslaget.
Det avslogs emellertid med majoritet i utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik, och därför har jag själv beslutat mig för ett kompromissförslag, som nu föreskriver en sammansättning för de nämnda mynten av nickelfritt, rostfritt stål och nickelmässing.
Därigenom skulle man inte bara reducera nickelhalten i de nämnda mynten, utan framför allt frigörandet av nickel vid användning av mynten.
Dessutom kunde därigenom ytterligare ett krav i betänkandet tillfredsställas, nämligen att man skall se till att använda återvinningsbart material för de nya mynten.
Inte heller detta är ju helt utan betydelse, utan tvärtom av stor betydelse.
I utskottet svävade hela tiden frågan i luften, i vilken omfattning vårt arbete överhuvudtaget fortfarande är relevant.
Har länderna inte redan själva beslutat, vad de vill göra?
Vilken roll spelar vi som parlament?
Oberoende av frågan, hur mina kolleger till exempel förhåller sig till frågan om den nationella sidan - och det kan man säkerligen diskutera om - så är vi väl ense på den punkten, att utskottet anser det självklart - och även i plenum i morgon - att detta betänkande, så som det förelagts och röstats om, skall beaktas, även om man till exempel redan säger i det tyska finansministeriet: Det som detta Europaparlament beslutar intresserar oss inte alls, vi gör våra mynt, vi gör vår nationella sida.
Oss intresserar det inte!
Jag kan inte föreställa mig, att med de nya besluten från Amsterdam någonting sådant är möjligt.
Jag tror att det där också finns en stor enighet bland oss ledamöter, att parlamentet arbetar och beslutar och därigenom skapar grundvalar och inte gör någon sorts arbete förgäves!
