# ID: svediakorp-gov482945
# author: Brittan, Sir Leon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 787
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, detta betänkande är omfattande och ambitiöst och jag välkomnar generellt dess ton.
Jag gratulerar Sainjon till betänkandet och för hans tal där han lade fram detpå sammanträdet.
Jag skulle vilja säga till Souchet att om det finns något gemensamt mellan vad Sainjon säger och vad jag tycker och tänker säga är det för att vi bägge har sett att livets realiteter inte överensstämmer med vissa av de mer ideologiska uttalanden som har gjorts i detta ämne.
Jag tänker inte gå in på de mer perifiera frågor som Plooij-van Gorsel klagade över inte täcktes i debatten och ännu mindre tänker jag gå in på frågan om vad som borde eller inte borde finnas med i resolutionen.
Men jag anser att betänkandet har rätt i uppfattningen om att utländska direktinvesteringar för med sig betydande fördelar, både för källan för investeringen och landet som tar emot den.
Detta noterades väl av herr Caudron.
Dessutom måste det ses i sammanhang av en investeringsliberalisering i stort, eftersom man inte bara kan se på en investering från europeiska länder till utanförliggande länder utan också investeringar från företag utanför unionen och in till unionen och jag tvivlar inte alls på att unionen drar stor nytta av utländska direktinvesteringar.
Det gläder mig att se att betänkandet inte utsätts för den retorik som ibland omger detta ämne och särskilt idén att utländska direktinvesteringar beror på orättvis konkurrens från låglöneländer.
Det är ett mycket begränsat fenomen och de flesta utländska direktinvesteringar sker faktiskt för att få åtkomst till marknaden.
Detta förklarades mycket väl både av Malerba och Valdivielso, som förklarade det komplexa i de faktorer som faktiskt ligger bakom arbetslösheten i Europeiska unionen.
Även om de problem som orsakas av omlokalisering är mycket mindre än de ibland framställs som, är det inte desto mindre naturligtvis en källa till oro för vissa sektorer och definitivt en källa till oro för den stora allmänheten.
Därför bör vi alla undersöka sätt att minska den negativa inverkan som en sådan omlokalisering har.
Därför är jag glad över att betänkandet har behandlat denna fråga rätt av och undersökt sätt på vilka europeiska företag skulle kunna förbättra sin konkurrenskraft och därigenom göra det möjligt för dem att fortsätta tillverkningen i Europa.
De idéer som läggs fram i betänkandet om teknisk innovation är mycket välkomna.
Jag är glad över att kunna notera inställningen till en uppförandekodex för arbetsmarknadsnormer för företag som investerar i tredje land.
Det är ett förnuftigt och pragmatiskt synsätt som noterar balansen mellan att maximera den nytta som investeringar utifrån innebär för ett land samtidigt som man inte får avskräcka investerarna.
Det har faktiskt länge varit uppenbart att anställda i multinationella företag i utvecklingsländer allmänt sett har högre lön, får mer utbildning och har bättre arbetsförhållanden än arbetare i motsvarande inhemska företag.
Det står faktiskt i direkt motsats till en del av det som antyddes av Querbes.
Dessutom och till stor del som resultat av ökad konsumentmedvetenhet har man nyligen börjat röra sig mot att utarbeta uppförandekodexar inom industrierna själva, särskilt i USA, vilket Malerba poängterade.
För de som nedvärderar värdet av uppförandekodexar vill jag poängtera att för de som skapar dem utgör de verkligen en ribba som de måste hoppa över eftersom de utgör en måttstock efter vilken de kan bedömas och bedöms och därför är något som måste tas på allvar.
Jag anser att det bara är när det gäller den roll som kommissionen skall spela i processen att skapa uppförandekodexar såsom det anges i punkt 1 i resolutionen som våra uppfattningar i viss utsträckning skiljer sig och bara där.
Jag skulle vilja se att den bästa rollen för kommissionen är som stöd till företag i utarbetandet av deras egna regler, där sådana efterfrågas, snarare än att försöka tvinga på uppförandekodexar.
På politisk nivå har kommissionen varit aktiv i sina försök att förbättra både internationella arbetsregler och miljöregler.
Det var kommissionen som föreslog rådet att lägga fram ett initiativ om handels- och arbetsregler för ministersammanträdet i WTO i Singapore, men det synsättet tog rådet inte upp.
Icke desto mindre fortsätter kommissionen att stödja arbetet i IMO på detta område och att undersöka sätt för att förbättra reglerna, t.ex. genom ett allmänt preferenssystem.
Därför vill jag sluta med att säga att detta betänkande har varit välkommet när det gäller att undanröja några av missförstånden, peka på en del av realiteterna och att lägga fram en del praktiska förslag, varav vi kan hålla med om många och, för att kunna inta en realistisk inställning till detta komplicerade problem.
