# ID: svediakorp-gov482944
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 290
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Vi förväntar oss inte att i Sainjons namn hitta yttranden som skulle kunna komma från lord Brittain, för efter att ha läst betänkandet var återstår då av omlokaliseringarna?
Inte mycket.
De är inte så många, de beror inte på skillnaderna i lönekostnader, eller mycket lite, och de har praktiskt taget ingen koppling till den ökade arbetslösheten i vårt land.
De är i stället oftast välgörande och skall alltså uppmuntras.
Och för att ändra de få negativa effekter de skulle kunna ha marginellt behöver vi bara använda oss av frivilliga ordningar, en frivillig uppförandekodex eller hypotetiska förtroendeavtal.
De bland oss förtroendevalda som dagligen kommer i kontakt med omlokaliseringar, uppryckta familjer och företag, förstörda områden, massiv arbetslöshet och den ekonomiska och sociala destabilisering som det för med sig kommer inte att känna igen sig i detta inskränkta och naivt idylliska betänkande.
Naturligtvis har inget företag fått löfte om evigt liv, men varför vägra att ifrågasätta reglerande system som skulle kunna disciplinera globaliseringen, avlägsna det osunda i en ordning som avskaffar sysselsättning i Europa utan att skapa ytterligare utveckling i mottagarlandet?
Varför inte försöka med en objektiv sammanfattning av dessa frihandelszoner som ökar i utvecklingsländerna?
Varför inte analysera de osunda effekterna av europeiska subventioner som blir en utlösande faktor och är orsaken till ett stort antal beslut om omlokalisering, såsom ECIPprogrammet och även vissa projekt som stöds av Phare och Tacis.
Föredraganden förlorade sin målsättning på vägen och lät sig besegras av dominerande expertis.
Det är verkligen synd.
Vi måste snabbt ta upp detta stora ämne på nytt, men på ett annat och mer realistiskt sätt.
