# ID: svediakorp-gov482919
# author: Hawlicek (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 344
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär!
Jag vill gratulera min gruppkollega Ghilardotti, understryka hennes argument och kort belysa rådets exempellösa tillvägagångssätt.
Det började redan på ett märkvärdigt sätt, eftersom rådet förhastat antog sin gemensamma ståndpunkt den 27 juli 1997, fastän texten från parlamentet förmedlades först den 15 september 1997.
Beslutet togs alltså nästan två månader i förväg.
Därför accepterade det bara två av de 11 förslag som kommissionen godkände.
Därför var rådet 11 respektive 18 år efter sin tid, då det i beaktandemening 8 strök tre av sina egna riktlinjer om förverkligandet av principen för lika behandling av män och kvinnor från år 1979 och 1986, och enbart refererar till två rättsliga bestämmelser från år 1975 och 1976, enligt mottot: Tillbaka till början!
Men detta är verkligen inte mottot för ledamöterna i Europaparlamentet, och absolut inte i utskottet för kvinnors rättigheter, särskilt inte efter Amsterdam!
Vi kräver därför, herr kommissionär Flynn, för det första att man tar hänsyn till de andra direktiven för lika behandling, dvs. en klar definition av tillämpningsområdena.
För det andra måste definitionen av den indirekta diskrimineringen återspegla en tioårig rättspraxis i EG-domstolen, där det talas om diskriminering av förhållandevis fler personer av ett kön, och där omnämnandet av företagens behov och politiken i en medlemsstat saknas.
För det tredje måste kärnpunkten i Ghilardottis betänkande, den omvända bevisbördan, som parlament och kommission har godkänt, bibehållas.
För det fjärde måste förverkligandet av direktivet säkerställas.
Till detta hör positiva åtgärder och föredragning för parlamentet vart tredje år, vilket av oförståelig anledning strukits av rådet, liksom även återtagandet av de avvikande bestämmelserna i beaktandemeningar 15 och 16.
Ty, herr kommissionär Flynn, om vi skall göra denna ståndpunkt, att man skall ta hänsyn till särdrag i rättsordningen i några medlemsstater, till en gemensam ståndpunkt, då kan vi bespara oss varje EU-direktiv över huvud taget och därmed också vårt arbete!
