# ID: svediakorp-gov482914
# author: Sornosa Martínez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 222
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, tyvärr har man inte med detta direktiv funnit någon adekvat lösning på grund av de successiva hindren och blockeringarna från det att kommissionen 1988 lade fram sitt första förslag.
Är man rädd för att vi kvinnor skall kunna använda oss av legala instrument för att kräva jämställdhet och försvara oss mot diskriminering?
Vilka andra skäl skulle vara viktigare, för att ta fram detta direktiv, än att skydda oss mot diskriminering, framför andra tekniska överväganden?
Man borde ge direktivet ett tydligt innehåll som inte låter sig tolkas på ett tvetydigt sätt när det är dags att börja praktisera det.
Direktivet borde också tydligt definiera vad som är direkt och indirekt diskriminering och slå fast enligt vilket direktiv om jämställdhet detta kan tillämpas och utgöra en otvetydig rättslig ram för medlemsstaterna, genom att begränsa undantagen så mycket som möjligt.
Allt detta är viktigt för kvinnorna och skulle förstärka trovärdigheten i politiken för jämställdhet och likabehandling som utgör en del av kommissionens program och fördragens grund.
Jag måste säga att det är nedslående att kommissionen endast bryr sig om parlamentets åsikter i 50 % av sina förslag och att rådet begränsar sig till att beakta bara 10 % efter detta långa förlopp.
Min grupp stödjer självklart Ghilardottis och parlamentsutskottets ändringsförslag.
