# ID: svediakorp-gov482899
# author: Apolinário (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 474
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär!
Trots allt tycker jag att de internationella förbindelserna inte alltid är en djungel.
Jag håller med om att detta betänkande bara är ett inledande betänkande, men jag vill visa min generella tillfredsställelse över ledamot Fraga Estévez dokument, trots att jag medger att jag på denna punkt inte instämmer med det hon försvarar.
Jag anser att det handlar om ett första bidrag, och Europaparlamentet gör rätt i att lägga sig i spelet, i att leda denna debatt och i att försöka markera en ställning för det som skall vara diskussionen om den framtida gemensamma fiskeripolitiken efter 2002.
Jag skulle rent konkret vilja ta upp tre specifika frågor.
För det första, frågan om de internationella fiskeriavtalen.
Jag vill uttrycka en principiell reservation för åternationaliseringen av den gemensamma fiskeripolitiken.
Att ålägga medlemsstaternas budgetar betalningen för de internationella fiskeriavtalen, att placera dessa avtal inom de nationella budgetramarna, framför allt eftersom det omedelbart blir en lösning på problem, svårigheter och tveksamheter bland dem som ifrågasätter avtalen, är enligt mitt sätt att se det att på ett väsentligt sätt minska på kommissionens ansvar i en kärnfråga inom den gemensamma fiskeripolitiken: de internationella fiskeriavtalen.
Det handlar alltså om huruvida tillämpningen av subsidiaritetsprincipen skall begränsas till de privata delarna, producentorganisationerna, dialogen mellan redarna, eventuellt med regionalt stöd, men utan en åternationalisering av den globala förhandlingen om dessa internationella fiskeriavtal.
Den andra punkten handlar om strukturpolitiken (och här kan jag inte släppa dokumentet Agenda 2000).
Jag vill ta upp denna punkt för att understryka den otillräckliga behandlingen av fisket i Agenda 2000 och den överdrivna hållningen i fördelningen mellan mål 1 och 2, inom den nu uppdragna ramen, med en strikt utvecklingsinriktad utvärdering av målen, vilket leder till att fisket hamnar på andra plats inom gemenskapens framtida biståndsramar.
En tredje anmärkning berör balansen mellan flottorna och resurserna.
Jag anser inte att det balans mellan flottans kapacitet och resurserna är det enda sättet att minska fångsterna, och nu försvarar jag uppförandet och uppfyllandet, och jag understryker just uppfyllandet, av målen i flerårsplanerna.
Men det är viktigt att understryka att minskningen av fiskeinsatsen lika väl kan göras genom en minskning av antalet fiskedagar, kontroll av lossningen, av de tekniska bevarandeåtgärderna, av skyddet av fiskeresurserna.
Slutligen är vi för en utvärdering av miljödelen, framför allt vad gäller principen av förebyggande åtgärder, som nämnts i förslaget till betänkande, och då även det försvar man lägger fram för principen om relativ stabilitet.
Slutligen kan sägas att om vi inte behåller fisket, kommer det inte att finnas några fiskare i framtiden för att diskutera den gemensamma fiskeripolitiken efter 2002.
