# ID: svediakorp-gov482898
# author: Martinez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 460
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag uttalar mig i min egenskap av parlamentsledamot från en av Medelhavets största hamnar, staden Sète.
Som god galicier försvarar Fraga Estévez naturligtvis sina 80 000 fiskare i Galicien, fyra gånger fler än de franska fiskarna, sina 18 000 fartyg eller mer, av de 100 000 europeiska fartygen, tre gånger fler än den franska flottan - en hel armada - och sina 660 000 ton fångst, fyra gånger större än den franska fångsten.
Fraga Estévez, ni har rätt i att denna sektor befinner sig i kris.
Efter landsbygdens avfolkning kommer avfolkningen av fiskehamnarna, en sektor som vi vet är svår, hård, konfliktfylld, ett " gulfkrig " -i Gascognebukten -, ett tonfiskkrig och t.o.m. ett torskkrig, med mycket stränga juridiska krav, som beror på friheten i öppna havet och de biologiska villkoren.
Vi kan inte göra vad vi vill med fisketillgångarna, det är uppenbart.
Man begär alltid uppoffringar av fiskarna och lösningarna är alltid malthusianska.
Vi pratade nyss om frysning av fisket.
I det fjärde fleråriga utvecklingsprogrammet skall Frankrike t.ex. minska sin fiskekapacitet med 10 %, trots att man enligt det tidigare fleråriga utvecklingsprogrammet, 1991, förstört nära tusen franska fartyg av en flotta på 8 000.
Det underliga är att Fraga Estévez i sin spanska ställning vänder på den vanliga ställningen.
Britterna blir protektionister och spanjorerna ultraliberala, när de vill ha individuell tilldelning av fiskerättigheterna, t.o.m. en börs av individuella kvoter som man skulle kunna byta.
Vi känner till lösningarna, vi eftersträvar anstånd i våra 26 avtal med tredje land, i synnerhet Marocko eller Mauretanien.
Fraga Estévez föreslår kända lösningar: sanitär kontroll, system för förebyggande av kriser, kontroll av landning, bekämpning av bedrägeri mot tredje man.
Vi för vår del kan lägga till socialt skydd, stabiliseringsfonder, gynnsamt skattesystem, skydd av kustfisket, undvikande av social dumping, vattenbruk, bibehållande av den exklusiva gränsen på tolv sjömil, etc, och naturligtvis bibehållandet av gemenskapspreferensen för oss européer som är nettoimportörer.
I verkligheten, Fraga Estévez, reglerar vi förvisso fisket inom gemenskapen, men det finns också problem utanför gemenskapen.
Vi har ingen hållhake på japanerna eller de andra.
Det är bevis för att juridiska normer endast fungerar inom ett begränsat territorium, när det finns gränser.
Om Europa misslyckas när det gäller immigrationen, eller är osäkert beträffande sysselsättningen, beror det, liksom för fisket, på att det finns gränser.
Men det är sant att våra fiskar, inte ens de spanska, känner till några gränser!
