# ID: svediakorp-gov482897
# author: Ephremidis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 263
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Reformen av fiskeripolitiken med perspektiv bortom år 2002 bör, vilket vi bör erkänna, ha som mål att stärka och stödja denna på många sätt nyttiga och värdefulla sektor.
För att detta skall ske måste denna reform beakta alla sektorns sidor och alla de säregenheter som karakteriserar den.
Jag är rädd för att Fraga Estévez betänkande, trots de viktiga förbättringar hon själv bidrog till genom att acceptera ändringsförslagen, inte helt och hållet svarar mot de huvudsakliga problem som sektorn står inför.
Mer specifikt är det positivt att hon gör en skillnad mellan det mindre fisket och den större, kommersiella, industriella, verksamheten.
Det är också positivt att hon kräver specifika positiva åtgärder för de små kustfiskeflottorna.
Men här finns den enorma motsägelsen: gemensam fiskeripolitik för Atlanten, Nordsjön och Medelhavet.
I de två första fallen, suveränitetsgränser på 200 mil.
I det tredje fallet, Medelhavet, från sex till tolv mil.
Det är en uppenbart ojämlik, farlig behandling.
För det andra är de få incitamenten för dem som dragit sig tillbaka från fisket positiva.
Men hur starka incitamenten än är löser de inte problemet.
De är som aspirin.
De tar slut en gång.
Med vad skall de sysselsätta sig?
Skall de läggas till de miljontals arbetslösa?
Det finns här ingen lösning, det finns ingen hänvisning, det står ingenstans om: " förebyggande åtgärder för sysselsättningen av de som dragit sig tillbaka från fisket ".
