# ID: svediakorp-gov482894
# author: Kindermann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 335
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Fiskeriutskottet har efter långt utdragna och svåra diskussioner om den centrala frågan, hur man skall fortsätta med den gemensamma fiskeripolitiken efter år 2002, funnit en kompromiss, som stötts av den övervägande majoriteten i utskottet och som nu läggs fram i plenum.
Men tillvägagångssättet som slutligen ledde till detta betänkande, var säkerligen inte optimalt, och fiskeriutskottet måste se upp så att det inte blir till en vana att när det gäller viktiga och svåra frågor arbeta med omfångsrika kompromisstexter, som sedan på grund av tidsbrist enbart kan gå till omröstning med hjälp av ett snabbt förfarande.
Jag vädjar därför till kommande föredragande att ta hänsyn till andra utskottsmedlemmars åsikter redan på ett tidigt stadium i utkastet till betänkandet, så att det inte återigen kommer till 420 ändringsförslag i utskottet som i föreliggande fall.
Om betänkandet till slut trots detta har fått en övervägande majoritet, så beror detta i första hand på föredragandens stora beredskap till kompromisser, för vilket jag vill uttala mitt personliga erkännande till henne.
En kompromiss kan naturligtvis inte helt tillfredsställa alla intressen, och vissa detaljfrågor måste därför också lämnas därhän.
För mig är det emellertid viktigt, att i betänkandet principen om den relativa stabiliteten erkänns även i fortsättningen, och att tillgången till medlemsstaternas kustvatten kan reduceras även efter år 2002.
Jag tror också att betänkandet i tillräcklig utsträckning visar, att fisket av socio-ekonomiska och biologisk-ekologiska orsaker inte kan behandlas som alla andra näringsgrenar, även om jag här och där hade önskat mig en klar formulering.
Jag kan därför inte ansluta mig till somliga kollegers uppfattning, som i betänkandet vill se ett angrepp på gemenskapliga egendoms- och förmögenhetsförhållanden.
För övrigt borde vi inte glömma att det här handlar om en första harmonisering av temat, och att parlamentet i dag med all säkerhet inte för sista gången har debatterat utformningen av den gemensamma fiskeripolitiken efter år 2002.
