# ID: svediakorp-gov482888
# author: Teverson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 556
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag anser också det är mycket synd att kommissionären inte är här i dag för vad som troligen är den viktigaste debatten inom fiskerisektorn under de kommande åren.
Vad gäller fiskeriutskottet var en av de viktigaste sakerna att parlamentet som institution skulle ligga före de andra institutionerna i debatten inom den europeiska unionen för att lägga fram sina egna synpunkter om hur den gemensamma fiskeripolitiken skulle se ut efter år 2002 och vilken form den skulle ta.
Här har vi nu ett omfattande betänkande.
Jag skulle vilja säga till de andra parlamentsledamöterna att vi inte får tänka på fisket som en marginell företeelse.
Vad vi pratar om här är den bredare marinekologin.
Oceanerna täcker ungefär 2 / 3 av jordens yta och europeiska fiskeflottor täcker det mesta av det området vid något tillfälle.
En av deviktigaste punkter som kommer fram när man studerar POP är att den på det hela taget hela tiden har misslyckats.
Den har misslyckats i sina mål om bevarande, den har misslyckats att bibehålla jobben och den har också i stort misslyckats inom området för internationella avtal om att försvara tredje länder och deras tillgångar och att utveckla deras industrier.
Detta har till del berott på övercentraliseringen och politiseringen av den gemensamma fiskeripolitiken.
Resultatet är att politiken i sig själv inte respekteras av branschen.
Jag tror att detta stämmer över hela Europeiska unionen.
Som vi har sett i många andra betänkanden av fiskeriutskottet har det inte funnits en politisk vilja i medlemsstaterna att genomföra den.
Vi har försökt lösa det genom att lägga fler förordningar på redan existerande förordningar utan att vinna särskilt mycket.
Vad lär vi oss av detta?
Jag anser att meddelandet är enkelt.
För det första att vi inte under några omständigheter kan fortsätta som vi gör nu.
Det innebär att en fundamental reform av fiskeripolitiken är yttersta vikt.
Så hur går vi då vidare?
Jag skulle vilja säga att det finns två nycklar till att hitta en väg framåt.
Det första är att ha klara mål.
Jag anser inte att vi har det för närvarande.
Dessa skulle vara: ett hållbart utnyttjande av fiskebeståndet, långsiktigt välstånd för fiskeriindustrin och de samhällen som är beroende av den, att förse konsumenten med fisk av god kvalitet till acceptabla priser - vi glömmer ofta konsumentsidan av branschen - och skyddet på lång sikt av den marina miljön i allmänhet.
Än viktigare, vi måste ha en politik som faktiskt fungerar och där kan vi lära oss från erfarenheterna på andra ställen.
För det första kan vi framgångsrikt förvalta fiskbestånd bara om vi anpassar förvaltningssättet efter fisbeståndens sammansättning och förekomstområden.
Svaret på det är regionalisering.
Vi måste också involvera de direkt berörda i en process nerifrån och upp och verkligen ge dem makten över deras egen industri.
Och vi måste ge fiskarna rätt till deras egna bestånd i viss utsträckning.
Det innebär slutet för gemensam åtkomst och gemensamma resurser.
I detta avseende anser jag att betänkandet inte är tillräckligt kort, inte tillräckligt koncentrerat och även om det är bra på många områden har det kompromissat för mycket och åstadkommer inte det de skall inom dessa nyckelområden.
