# ID: svediakorp-gov482884
# author: Fraga Estévez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 828
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken från och med år 2002 är utan tvivel den mest genomgripande av alla de reformer som kommer att påverka fiskesektorn i en nära förestående framtid.
Betydelsen och följderna av reformen har tydliggjorts under den intensiva debatt som under flera månader har pågått i fiskeriutskottet och som har resulterat i föreliggande kompromisstext som jag i dag presenterar för godkännande.
Det är uppenbart att denna kompromiss inte kan representera varje aspekt som de olika ledamöterna hade velat ha med och naturligtvis inte heller de mest extrema och motstridande ståndpunkterna.
Kompromisserna är ett sökande efter enighet i de mest genomgripande frågorna och från början var avsikten med betänkandet att komma ifrån de dogmatiska ståndpunkterna och identifiera motsägelser, luckor och föråldrade aspekter i den nuvarande fiskeripolitiken.
Utifrån det skulle vi med hjälp av alla kollegor kunna ge kommissionen och fiskesektorn en bild av vad som inte fungerar i nuvarande gemensamma fiskeripolitik och av möjliga vägar att göra den realistisk och effektiv.
Som jag redan har sagt har inte alla varit överens om varken analysen av vad som inte fungerar eller om de lämpligaste lösningarna.
Men jag måste uttrycka min tacksamhet gentemot utskottets ledamöter som trots meningsskiljaktigheter och olika politiska inställningar har samarbetat för att försöka uppnå en överenskommelse om de grunder som bör styra den framtida gemensamma fiskeripolitiken.
Resultatet av arbetet är denna kompromiss, och även om inte alla angelägenheter återspeglas helt och hållet anser jag ändå att den tar upp de som varit viktigast för majoriteten.
Bland dessa vill jag nämna:
enigheten om att den gemensamma fiskeripolitiken har allvarliga grundläggande brister som försvårar sektorns utveckling; -medgivandet om att gemenskapsflottan är överdimensionerad och att det är angeläget att den anpassas till befintliga resurser, av vilka många nämligen på allvar befinner sig i farozonen; -behovet av en helhetssyn på den gemensamma fikseripolitiken, som ser fiskeindustrin och dess behov som en helhet, samt klara och sammanhängande normer för bevarande av fiskeresurserna med ett globalt perspektiv på vad åtgärderna innebär för det marina ekosystemet.Kompromissen tar också upp fiskeriutskottets speciella oro för de sociala följder som blir resultatet av åtgärderna; behovet av att skydda de ekonomier som är mest beroende av kustfisket genom att reservera ett suveränt vattenområde på tolv sjömil åt dem; nödvändigheten av att höra sektorn och se till att den deltar i de beslut som berör den, samt ge den gemensamma fiskeripolitiken en verkligt decentraliserad organisation.
Betänkandet förespråkar dessutom en verklig gemensam kontrollpolitik och pläderar för brådskande bestämmelser för harmonisering av sanktioner, i fall av överträdelser, i alla medlemsstater och ser framåt vad gäller möjligheterna för vattenbruk och förädlingsindustrin, vars kapacitet att skapa mervärde för fiskeprodukter i hög grad bör tas i beaktande, men vars livsduglighet påverkas av en omfattande reformering av den gemensamma organisationen av marknaden.
För att gemenskapens fiskesektorer i framtiden skall kunna röra sig inom konkurrenskraftiga parametrar föreslås vissa alternativ som bör analyseras och studeras.
Det är sådana som eventuella innehav och möjligheter till överlåtelse av fiskerättigheter och kravet på att fisket skall upphöra att vara en sektor avskild från de kriterier som gäller för effektivitet och avkastning samt dess fullständiga integration i bestämmelserna för den inre marknaden.
Alla dessa möjligheter är mer eller mindre genomförbara, men de är resultatet av en mycket seriös, grundlig och genomdiskuterad studie.
Emellertid, herr ordförande, ligger den verkliga politiska betydelsen i detta betänkande och dess största meriter i att det har lett fram till initiativet att undersöka vad det europeiska fisket har att vänta av 2002 års reform, att det har lett fram till det första steget för att diskutera och kontrastera de berörda sektorerna med vad som väntas av dem, samt att det har framkastat en utmaning till kommissionen om att det är nödvändigt att inleda en grundlig debatt med alla berörda parter för att konfrontera den nuvarande gemensamma fiskeripolitiken och allt det den innebär med dess motsägelser och brister.
I detta avseende, och beträffande kommissionen, kan jag inte låta bli att beklaga att kommissionären för fiske, fru Bonino är frånvarande i en debatt av denna dignitet, en frånvaro som meddelades i sista stund, vilket säger mycket om hur angelägen och intresserad hon har varit av fiskefrågorna på senare tid.
I vilket fall som helst bör var och en uppfylla sina åtaganden.
Den framtida gemensamma fiskeripolitiken måste leda till en debatt mellan alla berörda parter, en debatt som bör leda oss fram till år 2002 för att erbjuda det europeiska fisket möjligheterna att bli en sektor med framtidsutsikter och vars resultat kanske kan bli väldigt annorlunda mot de alternativ som i dag presenteras.
Men även om det är så, om det är realistiska och effektiva alternativ, så har detta första och modiga steg i Europaparlamentet uppfyllt sin uppgift.
