# ID: svediakorp-gov482872
# author: Chanterie (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 756
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kolleger!
För ett år sedan, bara två veckor efter det att de fruktansvärda händelserna som då ägt rum i Belgien blivit kända, uppträdde jag här i plenum i egenskap av talesman för PPE-gruppen för att yrka på åtgärder i syfte att ge kampen mot sexuellt utnyttjande av barn prioritet även på europeisk nivå.
Det gläder mig och hela min grupp att Schulz betänkande kommer med ett viktigt bidrag i detta sammanhang, och jag vill gratulera honom till detta.
Jag skulle mer specifikt vilja ta upp fyra punkter.
För det första, upptagandet av barns rättigheter i fördraget har indirekt skett genom omnämnandet av sociala grundläggande rättigheter och de handlingsåtgärder mot diskriminering på grund av ålder, social uteslutning, människohandel och övergrepp mot barn som finns i Amsterdamfördraget.
För det andra har Europaparlamentet i budgeten 1997 uttryckligen tillmötesgått vårt förslag om att i budgeten avsätta medel för att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp mot barn.
Men vi har hört av Gérard Deprez att en ännu större ansträngning är att vänta för budgeten 1998.
För det tredje besvaras frågan om att tygla barnpornografi, barnprostitution, barnsexturism och barnsexreklam genom många förslag även i Schulzbetänkandet.
För det fjärde, en uppmaning till medlemsstaterna att så snabbt som möjligt ratificera Europolkonventionen får stöd från såväl politiker som icke-statliga organisationer.
I och med detta har sexuellt utnyttjande av barn självfallet inte försvunnit, och det kommer inte heller att vara fullständigt förebyggt.
För att uppnå detta måste också andra göra sina insatser och ta sitt ansvar i sådana sektorer som reklam, telekommunikation, kultur och turism, från föräldrar, fritidspedagoger och lärare till undersökningsdomare, kyrkoledare och regeringsmedlemmar.
För omsorgen om barnets välbefinnande är ett gemensamt uppdrag för samhället.
Detta är ett etiskt imperativ.
Jag skulle också vilja gå in på ändringsförslaget som jag har lagt fram tillsammans med kollega Nassauer för PPEgruppens räkning beträffande den tidigare belgiske justitieministern Wathelet.
Man kan ha olika åsikter om hans politiska eller moraliska ansvar.
Men Mechior Wathelet är domare vid EG-domstolen och kan alltså inte avsättas, utom genom ett enhälligt beslut av de andra domarna vid domstolen.
Därför riktar sig ändringsförslaget inte till domare Wathelet, utan till den tidigare ministern Wathelet.
Därför inbjuder detta ändringsförslag före detta minister Wathelet att fatta de passande besluten på grund av hans ödesdigra beslut att försätta Dutroux på fri fot i förtid.
Jag skulle då också vilja fråga de ansvariga för detta utmärkta betänkande: vad handlar det egentligen om i dag?
Vad strävar ni efter?
Vill ni ha ett ramverk mot en speciell sorts sexuellt utnyttjande, eller vill ni ha en sensationell one man show -process mot en före detta minister?
Jag undrar vem det är ni vill granska?
Dutroux, Nihoul, Derochette och kompani, eller granskar ni Wathelet?
Jag betvivlar att ett sådant känsligt ärende och ett så intressant betänkande skulle kunna tjäna som hävstång för att spela ett personligt eller politiskt spel.
Den som känner till att Europaparlamentet inte har förmågan att avsätta och ändå yrkar på detta bedrar antingen sig själv eller den allmänna opinionen inklusive föräldrarna till de mördade eller saknade barnen och barnen själva.
Den som sår sådan politisk smörja kommer att skörda demokratisk olycka när allt slutligen kommer till kritan.
Till och med ordföranden för det flamländska socialistiska partiet, Louis Tobback, står fast vid nomineringen av Wathelet som domare vid EG-domstolen.
Han har förklarat att han vägrar att delta i vad han betraktar som en folktribunal eller en lynchning och motsätter sig ett yrkesförbud.
Le Soir från tisdag 21 oktober har rubriken: Tobback à la rescousse de Wathelet.
Man kan med rätta undra och ställa frågan om vilken som är den exakta åsikten hos det flamländska socialistiska partiet och dess ledamöter i Europaparlamentet.
För att göra det hela alldeles klart, herr ordförande, även jag har irriterat mig på det som somliga har nämnt: Wathelets flykt.
I likhet med många andra var jag helt emot denna överpolitiska utnämning.
Men allt detta rättfärdigar inte att Europaparlamentet beter sig som en folktribunal utan någon utfrågning eller utan någon undersökning.
Herr ordförande, ärade kolleger!
Lyckligtvis finns det 33 andra punkter som är väl värda mödan att läsa och att omsätta i handling, och dem stöder vi.
