# ID: svediakorp-gov482871
# author: Lambraki (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 534
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Även jag skulle vilja gratulera kommissionär Papoutsis för den känslighet och snabbhet med vilken han svarade mot allas vår önskan om en skrift för att påbörja diskussionen av denna heta fråga, som sysselsätter tusentals medborgare, både i de europeiska länderna och över hela jorden.
Jag skulle dessutom vilja gratulera Schulz till hans förträffliga betänkande, eftersom han med en stor politisk ärlighet analyserar problemet och med ett politiskt mod föreslår åtgärder för att detta komplexa problem skall kunna lösas.
Den lavinartade ökningen av antalet offer för sexuellt utnyttjande av barn och våld skrämmer medborgarna.
Medborgarna blir skrämda, vi måste dock på samma gång ta vårt politiska ansvar och verkligen utöva påtryckningar på de 15 medlemsstaternas regeringar för att de skall vidta åtgärder.
Åtgärder vilka kommer att bemöta, jag vågar inte säga lösa, men bemöta detta problem.
Den fattigdom som drabbar många regioner på vår planet utgör det första skälet för att uppmuntra och föra fram pedofili och sexturism som drabbar barn.
Å den andra sidan, våra länders ekonomiska utveckling och den ekonomiska utvecklingen för några kategorier av medborgare i våra länder, ger dem rätten att utnyttja dessa regioners fattigdom och armod, ritad i ansiktet på dessa barn.
Därför anser jag att ställningstagandet i herr Schulz betänkande är helt riktigt, alltså att de som tar del av pornografiskt material i vilket barn spelar en huvudroll bör anses vara medbrottslingar och verkligen straffas på samma sätt som de faktiska gärningsmännen.
Dessutom anser jag att det i detta fall gällande dessa ekonomiskt starka, som hör till denna smutsiga krets, bör utdömas ett socialt straff, inte bara ett rättsligt.
Detta straff skall vara en konsekvens av avslöjandet av dessa herrars handlingar, dessa herrar som i sina hemländer och i sina familjer eller i sin sociala omgivning vill kallas hedervärda.
Jag håller med om alla förslag till ändring av lagstiftning gällande straff i våra medlemsstater, som till exempel att strängt bestraffa användandet av omyndiga i offentliga eller privata angelägenheter av pornografisk karaktär, eller att strängt bestraffa produktionen, försäljningen och distributionen av pornografiskt material.
Huvudsakligen bör, insisterar jag, även de som tar del av och innehar detta material straffas på samma sätt.
Avslutningsvis skulle jag vilja säga att problemet är komplext, ekonomiskt, politiskt och socialt.
En förutsättning för att börja lösa problemet är att det finns politisk vilja hos politikerna, både här och i våra hemländer, för att konfrontera denna krets som ekonomiskt, socialt och politiskt är väldigt stark.
Vi politiker måste någon gång ta vårt ansvar och vårt ansvar är inte bara att straffa.
Vi politiker har, förutom ett ansvar att straffa, även ett etiskt ansvar.
Därför tror jag att kommissionen, utan att blanda sig i det belgiska samhällets och den belgiska politikens inre, rättmätigen kräver den före detta ministerns avgång, inte för att det är ett straffansvar, men för att det är ett etiskt ansvar gentemot dessa barn som aldrig kommer att kunna växa upp och njuta av livet.
