# ID: svediakorp-gov482860
# author: Goerens (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 741
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Schulz har just lagt fram sitt betänkande och jag vill lyckönska honom till det.
Han erbjuder sig därmed att fastställa Europaparlamentets attityd när det gäller kampen mot en av de mest motbjudande formerna av kriminalitet.
Det som tills nyligen fortfarande återfanns i tidningarna under rubriken " notiser " står i dag i centrum för en förtroendekris som inte kan undanröjas bara genom att åtala upphovsmännen till brotten vars mest kända offer är Julie, Melissa, Ann och Efje.
Denna kris bidrar också till att varna våra samveten och betona varje slag av ansvar.
Detta uppenbara konstaterande visar sig nödvändigt för att gå vidare med att granska betänkandet.
Det är anledningen till att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter uppmanar Europaparlamentet att uttala sig för en rad verktyg med många användningsområden när det gäller att bekämpa sexturism, som måste kallas, såsom vår föredragande anger i motiveringen, " utlandsresa i syfte att utnyttja barn sexuellt ".
Förebyggande, bekämpning, samarbete på alla nivåer, och jag skulle vilja tillägga medvetande om ansvar på alla nivåer, ingår i raden av medel som är nödvändiga för att bekämpa denna farsot.
Den vändning som diskussionen om betänkandet tagit innan det lades fram för kammaren gör att man nu praktiskt taget bara talar om en enda punkt, punkt 29 i vår resolution, vilket verkligen är beklagligt, eftersom alla punkter förtjänar särskild uppmärksamhet.
I punkt 29 uppmanas Wathelet, domare vid EG-domstolen, att " avgå från sitt domarämbete; han har personligen i sin tidigare egenskap av belgisk justitieminister fattat beslutet at tidigarelägga frigivningen av Marc Dutroux (...) för vilka han måste ta det moraliska och politiska ansvaret. "
Citatet kommer från Schulz betänkande.
Våra kolleger Nassauers och Chanteries ändringsförslag gäller exakt samma skyldighet att uppnå resultat, utan att för den skull uttryckligen nämna ordet avgå.
Låt oss också erinra om att i ett betänkande som samtliga ledamöter i det belgiska parlamentet röstat för, ansågs den dåvarande justitieministern ansvarig.
Det beslut som skall fattas är inget litet ärende.
Vi kommer att mot dem som röstar för Schulz betänkande ställa skyldigheten att respektera principen om maktdelning under alla omständigheter och det är ett tungt argument.
Vi kommer också att anklaga dem som stödjer Schulz betänkande för att ha skapat ett farligt prejudikat då parlamentet därmed skulle bli skyldigt att uttala sig om alla senare nomineringar vilka skulle riskera att bli föremål för någon slags kritik.
Det är ett också ett tungt vägande argument i denna debatt.
Men såväl argumentet om maktdelning som det beträffande risken att skapa prejudikat som skulle kunna vara förpliktande för Europaparlamentets framtida åtgärder, med all den uppmärksamhet de förtjänar, har bara en svaghet: var för sig eller tillsammans förenklar de inte strävan efter den attityd som bör antas inför den förtroendekris som Dutrouxaffären startade.
Det handlar om en förtroendekris som inte sparar något eller någon, och som skakar själva grundvalarna för en av Europeiska unionens medlemsstater.
Krisen riskerar f.ö. att förlängas i onödan om ingen tänker på att ta det politiska ansvaret.
Flertalet ledamöter i min grupp, i vilkas namn jag uttalar mig och som stödjer Schulz betänkande i punkt 29, gör det efter moget övervägande.
De betonar det faktum att deras ståndpunkt är en del av ett extremt allvarligt och exceptionellt sammanhang med den förtroendekris som startat i Belgien genom Dutrouxaffären.
Om majoriteten tvingas att ta sitt ansvar genom att rösta ja, är det för att andra under andra omständigheter inte haft modet att ta sitt ansvar.
Wathelet till att börja med, som ingen anklagar för att vara skyldig, men där parlamentet i den medlemsstat han är medborgare fastställt ansvaret.
Regeringen i den medlemsstat som föreslog att han skulle nomineras hade kunnat skona oss från denna känsliga debatt genom att föreslå en mindre omstridd person till posten.
Och medlemsstaterna slutligen som bekräftade detta beslut.
I centrum för den verkliga debatten står frågan hur vi avser att bidra till att bibehålla eller återupprätta institutionernas trovärdighet.
Svaret som uppenbarligen är svårt kan inte erhållas utan en hög moralisk nivå till att börja med och, tyvärr, är det inte möjligt att göra det utan att ta den risk som jag just nämnt.
