# ID: svediakorp-gov482827
# author: Kinnock, Neil (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 844
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag är tacksam för möjligheten att kunna rapportera för parlamentet om den franska chaufförsstrejken och dithörande frågor.
I torsdags, innan den nuvarande strejken inleddes, skrev jag till Gayssot, transportministern, och Chevènement, inrikesministern, där jag uppmanade dem att vidta alla åtgärder som var möjliga för att undvika en strejk och bad dem också vidtaga åtgärder som skulle underlätta internationell vägtrafik på den inre marknaden, om strejken skulle bryta ut.
Dessutom bad jag Gayssot att genomföra ett förslag som han hade lagt fram i vår tidigare korrespondens om att skapa ett informationssystem för att bistå långtradarchaufförer som avser att köra igenom Frankrike.
Sent i fredags fick jag ett svar av de två ministrarna, där de berättade om de olika ansträngningar de vidtagit för att försöka avvärja en strejk och också berättade att de undersökte vilka de mest lämpliga åtgärderna i sammanhanget skulle vara för att förhindra, på alla tänkbara sätt, de besvär som internationella lastbilschaufförer skulle kunna ställas inför på grund av en strejk.
Förutom dessa och andra kontakter har min kollega, herr Monti, varit i kontakt med herr Moscovici, den franske europaministern, för att meddela en liknande åsikt om den avgörande vikten att upprätthålla den fria rörligheten.
När strejken inleddes, svarade den franska regeringen med att sätta in polisstyrkor för att öppna flera av de viktiga gränsövergångarna.
Regeringen skapade också ett informationssystem i enlighet med tidigare åtaganden och de gjorde ihärdiga ansträngningar för att se till att samtalen mellan arbetsgivare och fackföreningar fortsatte.
I går, på strejkens andra dag, skrev jag igen till Gayssot och Chevènement och berörda fackföreningsledare.
I mina brev till ministrarna erkände jag de ansträngningar som regeringen hade gjort för att avlägsna vägspärrarna vid internationella gränsövergångar, men jag uppmanade dem också att se till att få bort återstående spärrarna.
Jag väntar på ett svar på detta senaste brev.
I mitt brev till fackföreningsledarna pekade jag på den mycket allvarliga oron hos förare, arbetsgivare och medlemsstater för hindren mot fri rörlighet.
Jag underströk det faktum att arbetare och företag utanför Frankrike skadades allvarligt av en tvist som de inte hade någon del i och som de inte kunde påverka överhuvudtaget.
I enlighet med det uppmanade jag fackföreningarna att utan dröjsmål ta bort hindren mot internationell vägtransport.
I går kväll informerades jag av de franska myndigheterna att vid det laget var Calais den enda spärrade gränsövergången.
Man talade också om för mig att blockaden av kanaltunneln hade lyfts efter det att de strejkande hade fått veta att om spärren inte avlägsnades, var myndigheterna beredda att använda rimligt våld.
Ledamöterna i parlamentet känner säkert till att det verkar som om flera spärrar fortfarande är på plats på olika ställen och att vissa flyttas till olika ställen med jämna mellanrum.
Trafikstörningarna fortsätter därför i betydande omfattning.
Mot denna bakgrund har kommissionen naturligtvis återigen undersökt frågan om medlemsstaternas juridiska skyldigheter att upprätthålla rörelsefriheten enligt fördraget och kommissionens befogenheter att ingripa i vår roll som fördragets väktare.
Jag kan som vid tidigare tillfällen, på grundval av rättsuttalanden, meddela parlamentet för det första att medlemsstaterna måste vidtaga alla möjliga ansträngningar för att underlätta rörelsefriheten för internationell trafik på den inre marknaden och för det andra att varje effektiv rättslig befogenhet som kommissionen har att ingripa står i direkt förhållande till styrkan i dessa ansträngningar från medlemsstatsregeringarna.
När den nuvarande franska strejken nu går in på sin tredje dag är det uppenbart att de franska myndigheterna har vidtagit ordentliga och kraftfulla åtgärder för att uppfylla sitt ansvar enligt fördraget genom användande av polisstyrkor, genom de ansträngningar de har gjort för att hålla förhandlingarna igång och genom att lämna information till chaufförer.
Naturligtvis kommer vi att fortsätta att stå i nära kontakt med den franska regeringen och fortsätta att bevaka händelserna.
Regeringen och kommissionen arbetar med vetskapen att om en medlemsstat försummar sina skyldigheter att sträva efter att upprätthålla den fria rörligheten, kommer kommissionen naturligtvis utöva sin befogenhet att inleda rättsliga förfaranden.
Naturligtvis respekterar vi människors civila rättighet att undanhålla sin arbetskraft, men inverkan på den internationella rörligheten måste samtidigt fördömas, liksom allt fysiskt våld, både från de strejkandes sida och från andra som påverkas av strejken.
Under de senaste dagarna har röster höjts för lagändringar, som skulle införa regler om krav på minimiservice och formella ordningar för kompensation som skall betalas till parter som skadats av konflikter som förhindrar eller inskränker rörligheten.
Mina kollegor och jag är beredda att se över om det finns praktiska möjligheter att sätta samman genomförbara förslag i sådana ärenden, samtidigt som vi är medvetna om att stöd för sådana initiativ i realiteten inte lättvindigt ges av något ministerråd.
När vi ytterligare har kunnat bedöma de rättsliga och praktiska följderna av att gå vidare på den väg som har föreslagits från vissa håll, skall jag med glädje rapportera till parlamentet.
