# ID: svediakorp-gov482753
# author: Santini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 357
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Även vi stödjer detta betänkande, också därför att det så att säga slår in öppna dörrar.
När ett betänkande föreslår minskningar av de kvantiteter som förorenar marknaden med överskott, och som framför allt hjälper till att befria oss från mycket impopulära bilder, som till exempel berg av frukt som förstörs av bulldozers, så kan det inte få annat än allmän uppslutning.
Men i detta betänkande från Rehder verkar det som om även de tekniska förslagen är välbalanserade, de sätt på vilka man har för avsikt att ta itu med det allvarliga problemet med överskott, som, som vi alla vet, är bland de svåraste åtgärderna att föreslå eller att införa i medlemsstaterna.
Det verkar vara lagom att erbjuda en ersättning för 10 000 hektar mindre där man odlar äpplen och päron, och ytterligare 10 000 hektar mindre där man odlar persikor och nektariner.
Detta är även rimligt med tanke på att det, framför allt när det gäller de två sistnämnda typerna av frukt, har funnits en modetrend: man har lämnat den gamla typens persika med päls - som vi säger i Italien - och man har börjat odla en mängd nektariner, med det oundvikliga resultatet att man blockerat marknaden och förvirrat konsumenten.
Man måste göra mycket noggranna kontroller; de arealer som rensats ut får inte återplanteras med samma slags frukt.
Minimiarean ett halvt hektar verkar lämplig.
Även åldern är en viktig fråga när det gäller att undvika spekulationsaffärer i övergången till det nya systemet.
En minimi- och maximiålder hjälper till att förhindra planteringar ad hoc just för att man sedan skall kunna kvittera ut ersättningen.
Vår föredragande hävdar att vi, tack vare detta nya program, kan minska skörden med 80 procent.
Låt oss hoppas att det blir så.
Hon hävdar dessutom att kostnaderna kommer att vara i balans med besparingarna efter mindre än fyra säsonger.
Detta är vad vi alla hoppas på, med ett visst beklagande: varför har vi inte tänkt på det tidigare?
