# ID: svediakorp-gov482730
# author: Funk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 489
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, kära fru kommissionär!
Jag vill först tacka min kollega Anttila för hennes utmärkta, noggrant utarbetade betänkande.
Sedan vill jag börja med den provocerande frågan: varför genomför vi egentligen djurtransporter, om nu allt är så omöjligt som det framställs här?
Där skulle jag vilja fastslå följande: Vi har en kontinuerlig överproduktion av nötkött.
Denna situation har ytterligare skärpts genom BSE-skandalen.
Nötköttsförbrukningen har snabbt gått tillbaka, och vi importerar fortfarande många djur från tredje land.
Det är situationen för den europeiske jordbrukaren.
Råd, kommission och parlament söker nu efter möjligheter att lindra krisen.
Vilka möjligheter står till vårt förfogande?
Den dyraste och mest improduktiva metoden är magasinering av kött.
Det kommer senare tillbaka till marknaden, säljs billigt, och kvaliteten blir lidande.
Nästa metod som tillämpas för att reducera stora mängder kött, är en premie för kalvar som säljs tidigt.
Den har nu beslutats på nytt, men den förutsätter att vi har en kalvköttsmarknad, att vi har konsumenter i Europa, som äter detta kalvkött.
Annars är detta också ett slag i luften, och det uppstår enbart sidoeffekter.
Nästa metod vill jag inte beskriva så noggrant, eftersom den beskrivs med ett bibelord, och i bibeln står också många bra saker.
Det är inte precis ett lämpligt exempel, men denna metod tillämpas inte i de flesta staterna, eftersom den stöter på etiska förbehåll.
Detta är den situation vi står inför.
Nu har vi en marknad i Mellanöstern och i de nordafrikanska staterna, men försäljningen av djuren till dessa länder förutsätter jättelika transporter.
Det är problemet.
Så länge som vi vill utnyttja denna avsättningsmarknad, bör vi åtminstone utforma villkoren för djuren så att de är uthärdliga för dem.
I varje fall föreslår jag att exporten av kött måste ha företräde framför alla andra metoder.
Det är det allra viktigaste.
Och det går väl inte heller att helt och hållet inställa djurtransporterna.
I mitt land har jag granskat siffrorna: under tiden har 48 % transporter med levande boskap ägt rum, bestående av avels- och nyttodjur.
Det finns ingenting att invända mot detta, om bönderna där bygger upp ett boskapsbestånd åt sig för att de skall själva kunna livnära sin befolkning med mjölk och med köttprodukter.
Alltså får vi inte bortse från denna punkt och skära allt över en kam; vi måste understödja nytto- och avelsboskap också i fortsättningen så att de kan komma fram till dessa marknader.
Vi får därmed också en meningsfull utvecklingspolitisk effekt.
För övrigt bör transporter endast genomföras av fackfolk som kan handskas med djur och hålla gemenskapsföreskrifterna.
Om detta inte lyckas, får inte heller några exportsubventioner betalas.
Det är denna princip vi skall ledas av.
