# ID: svediakorp-gov482726
# author: Keppelhoff-Wiechert (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 475
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, mina högt ärade damer och herrar!
Sedan många år tillbaka, anser jag, sörjer ansvarsfulla företagare för leverans av djur i bästa tillstånd.
Många transportörer tillåter insyn för att tillmötesgå den ofta förekommande kritiken mot djurtransporterna.
Detta bör vi också fastslå i diskussionen i dag på förmiddagen.
Tyvärr finns naturligtvis också den andra sidan av medaljen.
Det visar ju också fru Anttilas betänkande på, nämligen på dem som inte tar så allvarligt på transporter som är lämpade för djur.
Här hänger det nu på oss att ta ytterligare initiativ för att bemöta dem med all skärpa i lagstiftningen.
För att förbättra transporterna med levande djur kräver jag att man beaktar följande punkter:
För det första bör kontrolltätheten höjas, både inom EU och i tredje land, ty oftast kvarstår transportproblemen inte på grund av svagheter i lagstiftningen, utan i dess tillämpning.
För det andra måste måste man utarbeta och framför allt också komma överens om konkreta transportvillkor, också med köpare i tredje land, som motsvarar EU: s rättsliga föreskrifter.
För det tredje behöver vi rigorösa och skarpa sanktioner vid grovt vårdslöst handlande eller uppsåtliga brott mot djurskyddsbestämmelserna.
Och sist men inte minst, fru kommissionär, kräver vi av kommissionen att man utformar exportsubventionerna för nötkött och nötboskap för slakt på så vis att det inte längre finns någon ekonomisk stimulans för export av levande djur till tredje land.
Ett effektivt djurskydd just i det internationella transportväsendet är bara möjligt med hjälp av EU-enhetlig lagstiftning.
Jag bestrider inte att det är en mycket svår och besvärlig process på europeisk nivå, annars skulle vi inte diskutera detta tema så länge.
Jag är naturligtvis också medveten om att garanterandet av exportsubventionerna ofta kritiseras helt generellt.
De naturliga produktionsförhållandena, miljöpålagorna, djurskyddskriterierna och hälsoföreskrifterna för djur i EU betyder dock att vår inhemska nötköttsproduktion är dyrare än den är i Argentina eller i Förenta Staterna.
Inom industrin är det i sådana fall vanligt att företagen vid stigande kostnadsutveckling helt enkelt flyttas till utlandet.
Detta kan våra jordbrukare inte göra, och därför räknar WTO-överenskommelserna för nötköttssektorn med en drastisk reducering av nötköttsexport med exportsubventioner.
Mellan 1995 och år 2001 skall den reduceras från 1, 1 miljoner till 0, 8 miljoner ton.
Detta är visserligen ett sätt, men jag tror att vad gäller problemställningen med BSE och med de växande inneliggande lagren råkar det europeiska jordbruket ut för ett oändligt tryck.
Jag skulle vilja säga att vi generellt skall låta bli djurtransporter.
Detta låter naturligtvis bra i konsumenternas öron; å andra sidan är konsumenterna inte beredda att betala mer för produkterna, så att vi kan unna oss hela denna lyx.
