# ID: svediakorp-gov482677
# author: Blokland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 618
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Vid första anblicken är jag positivt inställd till det faktum att kommissionen och parlamentet uppmärksammar skyddet mot skadliga medieprodukter.
Från vetenskapligt håll kommer allt fler indikationer på att vålds- och sexscener är skadliga för unga personers sunda utveckling in i vuxenvärlden.
Det är motbjudande att mediamagnater om och om igen konfronterar många människor med produktioner med tvivelaktigt innehåll, fullspäckade med svordomar, våld, sex och diskriminering.
För ekonomisk vinnings skull överträds de universella normerna i bibelns tio guds bud.
Med eftertryck påpekar jag att det här inte i så hög grad är abstraktionen den mänskliga värdigheten som är i fara utan själva människan.
Den engelske kulturfilosofen C.S. Lewis sade så här: " Den som inte respekterar normerna i guds lag avfärdar egentligen mänskligheten ".
Politikens utgångspunkt är att det i första hand är föräldrar och uppfostrare som är ansvariga för sina barn.
Men störtfloden av information och stressen i vår kultur gör det nödvändigt att föräldrarna får hjälp med att ta sitt ansvar.
Jag tänker på billiga hjälpmedel som våldschips, symboler på videoband som också är med i bild under avspelningen, åldersklassering, koder som föräldrarna kan blockera vissa TV-kanaler med.
Självfallet skall föräldrarna få lämpliga upplysningar om detta.
Jag tycker att det inte direkt är en uppgift för Europeiska kommissionen utan mer för de nationella regeringarna.
I andra hand är också myndigheterna ansvariga.
Samhället mår bra av brottsförebyggande verksamhet.
Den självreglering av den audiovisuella sektorn som kommissionen pläderar för måste gå hand i hand med stränga miniminormer för straffbarhet.
Och eftersom producenterna har en tendens att ligga på gränsen till vad som kan tillåtas eller inte så måste det komma effektiva och hårda sanktioner för producenter som går över den gränsen.
Yttrandefriheten är något mycket viktigt.
Om vi vill skydda den så får vi inte göra den så oantastlig att vi tolererar att den friheten missbrukas.
Om vi som politiker inte har modet att kraftigt avgränsa smutsspridningen så undertecknar vi egentligen domen för vart och ett av de kommande barnoffren.
Den inträngande frågan till oss och till Er herr kommissionär är om vi verkligen inser detta i tillräckligt hög grad.
Grönboken gör mig i det avseendet besviken.
Betänkandet från kollegan Whitehead går i rätt riktning.
Jag hoppas att de två ändringsförslagen från min kollega Seillier får det stöd de förtjänar.
Jag ber också kommissionen uppmärksamma de många dataspel som väcker ett aggressivt beteende hos barnen.
Skulle det inte vara klokt att ta fram en kontrollstämpel och åldersklassering även för dessa produkter?
Till sist en punkt som min gamla kollega Leen van der Waal redan underströk under behandlingen av betänkandet-Pradier om olagligt och skadligt innehåll på Internet.
Även i den debatten om mediaproduktioner spelar åtskillnaden av straffbart och skadligt innehåll en roll.
Denna ofta hanterade åtskillnad är dock en teoretisk fiktion.
Jag kan inte förstå att vad som är skadligt för unga, skulle vara bra - eller åtminstone oskadligt - för vuxna.
Alla oönskade intimiteter, sexuellt missbruk av kvinnor och barn, den ökande sexturismen och efterfrågan på barnporr - jag frågar er inträngande - stimuleras inte denna fördärvliga hantering av mer eller mindre perversa audiovisuella produktioner?
Är inte det en fråga som vi egentligen vet svaret på?
Kärnan i det hela är om vi vill göra något åt detta.
Vi bör inte bara bestrida extrema perversiteter utan även raffinerade, så kallade förfinade, men ändå sedeslösa hanteringar.
Det stora onda som sätter drägligheten i vårt samhälle på spel börjar ju i det lilla.
