# ID: svediakorp-gov482675
# author: Papagiannakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 477
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Jag skulle till att börja med vilja säga att vi absolut uppskattar kvaliteten på vår kollega Whiteheads betänkande och jag föreslår att vi stöder hans förslag.
Jag skulle dock vilja understryka att jag tror att både han själv och vi andra medger att det finns en stor dos teoretisk och orolig nervositet i våra analyser.
Uppenbarligen räcker inte det som herr Whitehead kallar balans mellan yttrandefrihet å ena sidan och " frihet " till brott, å den andra, inte heller räcker begreppet " självreglering ".
Emedan dessa är korrekta, frågar man sig: kommer vem som helst som har för avsikt och vinner på olagligheter och brott att utöva balans, att oroa sig för balans, eller att utöva självreglering?
Det tror jag inte.
Det är uppenbart.
Detta bemöter vi också överallt.
Den diskussion vi nu för påminner mig om diskussioner vi förde om miljön, om vår relation till miljön, den kärlek vi måste hysa till den och så vidare, när vi upptäckte att några tjänar på miljökatastrofer, några tjänar stora pengar.
Det finns en analogi mellan de två.
Jag anser alltså att det uppkommer en viktig fråga om tillämpningen av rättsstatens principer i nya förhållanden.
Jag håller inte med de kollegor som hävdar att här inte finns något nytt.
Det finns något nytt.
Det finns en ny miljö som inte tar hänsyn till stater och gränser.
Det finns alltså en fråga gällande kontroll och observation, observation vid den brottsliga handlingens källa, innan det äger rum - detta är det rätta - och det finns ett problem gällande ratificering, precis som, kunde man säga, i vilken rättsstat som helst.
Det nya är dock frågan vem som, i en miljö som inte tar hänsyn till stater och gränser, vem som gör detta ingripande tillåtet, inte bara lagligt, vem som tillåter det i samhället eller, som våra vänner engelsmännen skulle säga " legitimate ".
Med vilka kriterier sker det?
Med vilka kontrollmedel tillämpas det?
Där finns alltså ett problem som går utöver vår diskussion men, jag skulle vilja betona detta, fru ordförande, det uppträder varje gång vi diskuterar denna typ av nya frågor.
Det finns en fråga om vilken lagligt och demokratisk vald politisk myndighet som kan göra detta på ett lagligt sätt.
Alltså, kort sagt, frågan om Europas politiska enande och, skulle jag vilja säga, dess roll i reglerandet av sådana frågor, lagligt och demokratiskt på världslig skala, ställs på nytt.
Hur utopiskt detta än må låta, fru ordförande, är det lika utopiskt som det vi sade om de nya teknologierna för 5-10 år sedan.
