# ID: svediakorp-gov482603
# author: Swoboda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 359
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Fru André-Léonard, Ni torde ha missat sista sammanträdet med detta parlament, åtminstone vad gäller frågan om Algeriet!
Vi misstog oss inte vid omröstningen igår som grupp.
Vi var emot detta därför att vi redan förra gången efter en utförlig debatt godkände en resolution om Algeriet.
Därvid beslutades om en hearing om de mänskliga rättigheterna, vilken vi naturligtvis inte bara helt och hållet accepterar, utan också kommer att ta mycket allvarligt på, och vidare beslutade parlamentet också att skicka iväg en delegation till Algeriet.
Tyvärr - det måste jag påpeka kritiskt gentemot presidiet - tar sådana parlamentsbeslut mycket långa vägar, och jag förstår inte varför man från presidiets och ordförandekonferensens sida här har tvekat och fortfarande tvekar och först vill avvakta denna hearing.
Där ger jag fru André-Léonard helt visst rätt.
Problemet är så brådskande och så graverande, och det behövs ändå säkerligen långa diskussioner med den algeriska regeringen och det algeriska parlamentet innan vi kan sända denna delegation, så jag förstår inte varför man tvekar här.
Vi kunde antagligen bespara oss att idag återigen ha ett resolutionsförslag framför oss och genomföra en kort debatt, om man i denna församling reagerade snabbare på önskemålen från den egna församlingen.
Det förvånar mig som relativ nykomling dock något att denna församling beslutar något, men att det sedan fortfarande finns en instans som säger: Nåja, skall vi eller skall vi inte, kanske går det senare?
När församlingen yttrar ett äkta, tydligt önskemål från flera, ja många grupper, då borde man dock snarast möjligt ta hänsyn till det.
En kort anmärkning till själva förklaringen.
Innehållet röstar jag helt och hållet för.
Det är en oacceptabel situation.
Vi måste göra den algeriska regeringen uppmärksam på att det inte bara är ett internt problem, utan också ett problem för hela medelhavsområdet.
Därför kommer vi inte att upphöra med att förorda att vi med våra möjligheter sörjer för en pacificering av läget i Algeriet.
