# ID: svediakorp-gov482436
# author: Breyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 742
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Vi diskuterar i kväll tillsatsämnen.
Tidigare hette tillsatsämnen främmande ämnen.
Detta ord visar tydligare vad det handlar om, nämligen om främmande ämnen i livsmedlen.
Kommissionens förslag syftar till en ändring av direktivet från 1995 om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel, där de presenterade 35 ändringsförslagen nästan uteslutande rör de tillsatser som finns i bilagorna.
I princip utgår vi i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd från att en standardisering av godkännandet och användningen av livsmedelstillsatser i Europeiska unionen är att välkomna.
Utan enhetliga bestämmelser för tillsatser leder principen om ömsesidigt erkännande till en stor osäkerhet för konsumenterna och stora brister i kontrollen av livsmedel och livsmedelsmärkningen.
Samtidigt som godkännandet och användningen av tillsatser standardiseras bör man eftersträva en minskning av mångfalden av ämnen och användningsområden.
Miljöutskottet har än en gång tydliggjort att det handlar om att tillmötesgå kraven från de europeiska konsumenterna och deras organisationer.
Deras krav handlar mest om att livsmedelsindustrin så långt som möjligt frivilligt skall avstå från tillsatsämnen.
Konsumenter men även livsmedelsindustrin har under de senaste åren visat att användning av tillsatsämnen i hög grad kan minskas.
Vi har ju den situationen att det på marknaden erbjuds produkter som såväl har som är utan tillsatsämnen.
Ramdirektivet från 1989 definierar kriterier för godkännande av tillsatsämnen.
Då måste man för det första bevisa ett teknologiskt behov, att de inte innebär hälsorisker, att de inte vilseleder konsumenten, att de har fördelar som kan påvisas för konsumenten.
Det finns dock kritik mot kommissionens förslag.
Den har inte ansträngt sig för att presentera detta tekniska behov och gjort tydligt var de förväntade fördelarna för konsumenterna ligger.
Man måste således stimulera till att det i framtiden vid godkännandet av tillsatser prövas kriterier för det tekniska behovet, att det även efter några år prövas igen om det tekniska behovet verkligen finns.
Det skulle vara önskvärt om kommissionen slutligen utvecklar objektiva kriterier för att utveckla dessa viktiga argument för godkännande och möjliggöra en bättre värdering av tillsatser.
Miljöutskottet har föreslagit flera ändringsförslag.
Kommissionen ville för separerad, även delvis separerad och steriliserad grädde, som hitills haft 38 tillsatser, tillåta att ytterligare tillsatser skulle kunna tillsättas.
Mot detta har utskottet uttalat sig, för utskottet utgår från att konsumenten vill ha relativt obehandlade livsmedel och just känna igen grädde som grädde.
Konsumenten borde även informeras om hos vilka befolkningsgrupper det finns potentiella hälsorisker.
Just vid tillsatser har det visat sig att de har en ökande allergiframkallande effekt och just livsmedelsallergier ökar.
Därför har utskottet föreslagit att användning av svaveldioxid respektive sulfater och sulfider i torkad frukt ur teknisk synpunkt inte behövs.
Här har man föreslagit en mer konsumentvänlig märkning för astmatiker, för att dessa särskilt känsliga grupper i framtiden ska ha möjligheten att bli informerade om riskerna.
Inte minst eftersom det i USA finns siffror som visar att det inom dessa områden finns dödsfall och även intolerans mot tillsatserna.
Kommissionen vill också att äppelvin görs mer hållbart genom att i äppelvin godkänna E 005 i kombination med E 999.
Skummet skulle hålla sig friskt vid upphällningen.
Utskottet har uttalat sig mot ett generellt godkännande av dessa tillsatser i äppelvin.
Här skulle nämligen konsumenten bli vilseledd genom kommissionens förslag.
Ett hållbart skum skulle juföra tanken till en friskhet som inte motsvarar de faktiska omständigheterna.
Utskottet har även avvisat att ris skall ytbehandlas, en polering med ett mikrokristalliskt vax för det skulle leda till att konsumenten förespeglas att baslivsmedlet ris har en glans som inte är en normal egenskap hos riset.
Här hade utskottet den åsikten att det inte finns ett tekniskt behov.
Inom området spädbarnsmat har vi, eftersom det handlar om ett så känsligt område, kommit till slutsatsen att här är användning av principen om förebyggande särskilt viktig.
Här har vi i förslaget reducerat den godkända andelen stärkelse i spädbarnsmat från 50 g per kg till 5 g per kg.
Även här spelar industrins intressen en roll och vi hoppas att parlamentet kommer att följa utskottets önskemål om ändringar.
Det handlar här om konsumentskydd.
Konsumenterna har emellertid under de senaste åren tillsammans med industrin visat att det handlar om att reducera tillsatserna så mycket som möjligt och att noga se till att produkterna förblir naturliga.
