# ID: svediakorp-gov482313
# author: Blokland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 412
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Kommissionsförslaget om kakao, som vi talar om nu, har klara brister på ett antal punkter.
Dessa punkter måste rättas till.
Först då är förslaget acceptabelt även för min grupp.
Europeiska kommissionen har försökt lösa problemen som finns på den inre marknaden i samband med produktion och försäljning av chokladprodukter på det allra enklaste sättet, nämligen genom att låta den mest fria regimen för chokladproduktion gälla för alla.
Det vill säga: fullständig frihet för var och en att använda 5 % ersättningsfetter.
Det verkar tilltalande, men då förnekar man den motsättning som redan har funnits i över tjugo år mellan medlemsstater om användningen av dessa fetter.
För oss är utgångspunkten att ren choklad inte får innehålla några ersättningsfetter, det är konsumenten inom större delen av EU van vid, och det kan man inte ändra på så lätt.
Till saken hör också att följderna för utvecklingsländerna som producerar kakao kan bli mycket drastiska.
Vi inser att det finns ett antal reella problem på den inre marknaden.
Fabrikanterna av ren choklad, utan andra fetter, har en konkurrensnackdel och konsumenten kan bli lurad av ett produktnamn som överensstämmer med hans erfarenhet.
Det måste således göras något.
Jag menar att man kan hitta en bra kompromiss via angivelsen på etiketten.
Det finns en mycket tydlig trend mot mer medvetenhet bland konsumenterna, man vill veta vad man äter.
Därför finns det enligt min åsikt ingenting som talar emot att vara så tydlig som möjligt om vad som finns i produkten och vad som inte finns.
Vi får inte heller förbise vilka följder en förändring av sammansättningen av choklad kan få för de kakaoproducerande länderna.
Visserligen har vi i många år sett en ökande efterfrågan på kakao, men en plötslig ändring till fem %, utan kompletterande åtgärder, skulle kunna visa sig vara ödesdigert för ett antal utvecklingsländer.
Jag vill återigen understryka att vad mig beträffar är etiketten den utvalda platsen för att lösa denna konflikt som pågått i åratal.
Denna uppgift måste då ha en framskjuten plats på etiketten, absolut inte med samma ynkliga bokstäver som ingrediensförteckningen.
Då för man majoriteten av den chokladkonsumerande befolkningen i Europa bakom ljuset.
Om det vid omröstningen om ändringsförslagen ändå inte skulle gå i den riktningen, då kan vi inte ge vårt stöd åt resolutionen.
