# ID: svediakorp-gov482307
# author: Aelvoet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 708
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kolleger!
Först och främst vill jag hälsa minister Gauze, Elfenbenskustens råvaruminister, välkommen, som tyckte att det var viktigt att närvara under denna debatt.
För det första skulle jag vilja säga att vår representant i miljöutskottet, Paul Lannoye, som också blev föredragande för detta direktiv, i all hast har blivit tvungen att konstatera att det inte fanns något som helst stöd i parlamentet för nollalternativet.
Därför har vi med sorg i hjärtat men mycket hastigt tvingats att ge upp detta.
För det andra, så snart vi kunnat konstatera att det alternativet inte gick att uppnå satsade vi i stället på alternativet att sätta konsumenten maximalt i centrum, och för att låta denna konsument spela sin roll fullt ut måste man då arbeta med namnet på själva produkten genom att foga något till det.
Det var formuleringen, och den har aldrig mött protester i miljöutskottet, men däremot har man i efterhand lagt fram ändringsförslag för att göra det omöjligt.
I vilket fall som helst anser vi fortfarande att det är viktigt, varför vi har lagt fram ett ändringsförslag där detta val erbjuds på nytt, för det är det bästa valet.
Inte för att det kommer från oss, men om man i namnet anger " med andra vegetabiliska fetter tillsatta ", då ser varje konsument det.
Exemplen som Thyssen har visat med förpackningarna, allt detta utspelar sig naturligtvis i den nuvarande situationen där det bara finns äkta choklad på vår marknad, och då behöver inte Guldkusten sätta ut det på framsidan med stora bokstäver.
Det talar ju för sig självt, det kan minsta barn förstå.
För det tredje, det går naturligtvis alldeles utmärkt att i enlighet med märkningsdirektivet arbeta med produktens namn, och där ger jag De Coene helt rätt.
För oss handlar det alltså om att här försöka få det bäst möjliga valet och att finna en majoritet för det bäst möjliga valet.
Ju större denna är, desto bättre är det för oss, och det vill vi kämpa för.
För det fjärde är det uppenbart att detta förslag från kommissionen, som inte har förbättrats av miljöutskottet, totalt strider mot de förpliktelser vi har ingått i Lomé och även i det internationella kakaoavtalet, där bland andra EU engagerade sig för en större avsättning för kakaosmör.
Det är således omöjligt att pretendera att man också kan säkerställa exporten från framförallt de afrikanska länderna när man endast ger konsumenten mycket svag information.
Resultatet i miljöutskottet är nu alltså en finstilt uppgift baktill, det bästa vore i själva namnet, och om det inte är genomförbart, då måste man se hur det kan ordnas på bästa sätt.
Men låt oss arbeta för det bästa valet.
Och slutligen, riktat till Maij-Weggen: jag tycker att er slutsats är en smula ologisk.
Ni säger å ena sidan med rätta att detta förslag är dåligt, och sedan säger ni till sist: men låt oss då stödja Thyssens ändringsförslag.
Jag säger inte att de inte, och inte under några som helst villkor, får stödjas, men jag vill däremot göra en appell av det faktum att det finns starkare skyddsmöjligheter än Thyssens ändringsförslag, och att dessa måste provas först.
Därför, och det är då min sista kommentar, om Thyssen år 2002 kräver en studie av effekten, då är det post festum, och kabinettschef van Moreels har också sagt samma sak till mig: det blir vi inte hjälpta av, det är alldeles för sent.
En studie av effekten gör man i förväg.
För det andra, när man i detta sammanhang säger: analysinstrumentet måste finnas kvar, då är det bra att man förutsätter det eftersom det tillåter oss att vinna tid.
Men för att det skall vara någon nytta med den tidsvinsten skall den kunna kopplas till avslutande upplysning till konsumenten, så att konsumenten effektivt kan se skillnaden, och det gör man på bästa sätt med ett tillägg till namnet.
