# ID: svediakorp-gov482301
# author: Maij-Weggen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 611
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Sällan har ett direktivförslag lett till så många problem som det dokument som kommissionen nu har förelagt oss.
När vi då kan konstatera att denna fråga har släpat med i över 20 år och att kommissionen har gjort tre tidigare försök att hitta en genomförbar kompromiss, då måste vi egentligen fastställa att kommissionen här helt enkelt har visat sig vara inkompetent.
Vad utskottet för utveckling och samarbete beträffar, och jag talar i egenskap av dess föredragande, är ståndpunkten att detta femtielfte kommissionsförslag helt enkelt är oacceptabelt.
Kommissionär Bangemann kan gott ta åt sig detta.
Vilka är våra invändningar?
Jag skall gå igenom dem en gång till.
EU kränker med detta förslag sina egna fördrag; såväl i Romfördraget, Maastrichtfördraget, Amsterdamfördraget som i Lomékonventionen står det att EU måste förbättra tillståndet i utvecklingsländerna.
Jag citerar en av dessa artiklar.
Artikel 130, punkt 1 i Maastrichtfördraget: " Gemenskapens politik inom området för utvecklingssamarbete, som skall vara ett komplement till medlemsstaternas politik, skall främja en varaktig ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna, särskilt i de mest missgynnade bland dessa, en harmonisk och successiv integration av utvecklingsländerna i världsekonomin, kampen mot fattigdomen i utvecklingsländerna. "
Nåväl, detta direktiv skall leda till en exportminskning på mellan 60 000 och högst 200 000 ton kakao från mer än tio länder i tredje världen, vilket kommer att tillfoga miljoner små kakaobönder som är beroende av kakao stor skada.
Europeiska kommissionen kränker med detta direktiv även det internationella kakaoavtalet som förpliktigar EU att främja den fria importen av kakao för att på så sätt stabilisera de kakaoproducerande ländernas inkomster.
Därmed kränker EU på nytt sina egna fördrag.
För i Maastrichtfördraget står det: " Gemenskapen och medlemsstaterna skall uppfylla de åtaganden och beakta de mål som de har godkänt inom ramen för Förenta nationerna och andra behöriga internationella organisationer. "
Kommissionen har dessutom förelagt oss ett direktiv där det står att det är tillåtet med 5 % alternativa fetter i choklad inom hela EU medan dessa 5 % inte exakt kan fastställas.
Kommissionen har nyligen till och med startat en undersökning för att få fram bättre mätmetoder för att kunna spåra upp osäkerhetsfaktorn på 40 %.
Varför har inte kommissionen gjort detta under alla dessa tjugo år som den tampats med detta problem?
Utskottet för utveckling och samarbete har tydligt tagit ställning.
Vi anser att inga alternativa fetter hör hemma i choklad, och vi anser att kommissionen antingen måste ange detta direktiv till 0 % eller dra tillbaka det.
Den skada som drabbar utvecklingsländerna står inte i proportion till nyttan på den inre marknaden och nyttan för konsumenten.
Den enda som drar nytta när andra träter - och där vill jag ge Happart rätt - är den stora chokladindustrin, de stora multinationella företagen, som tjänar 40 miljoner dollar per år.
Om ingen av våra ståndpunkter får majoritet kommer jag som sista utväg, och det vill jag understryka, att rösta för ändringsförslagen som Thyssen har lagt fram.
Hon kräver att endast tropiska fetter skall tillåtas som alternativa fetter och att direktivet skall träda i kraft först när det står klart att dessa 5 % exakt kan fastställas.
Men det är en sista räddningsplanka när det inte finns något mer att rädda.
I princip står jag fast vid min ståndpunkt: det måste vara ett nolläge, för annars vore det bättre om kommissionen drog tillbaka detta förslag.
Det är egentligen ett skamligt förslag.
