# ID: svediakorp-gov482291
# author: Gradin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 636
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Massflykt är ett ständigt återkommande fenomen.
Det går sällan att förutskicka när och var det sker, bara att det med säkerhet kommer att inträffa igen och igen.
Vi har under senare år fått uppleva en flyktingkris som inneburit att nästan en miljon skyddsbehövande människor har fått en tillfällig fristad i Europa.
Jag tänker på den bosniska flyktingkrisen.
Huvudproblemet har varit att antalet flyende har varit så stort att vår kapacitet att granska asylansökningar har hotat att bryta samman.
De flesta medlemsländer har därför valt att skjuta upp asylprövningarna en tid och i stället erbjuda tillfälligt skydd.
På så sätt har ett mycket stort antal människor kunnat få det skydd som de behöver.
Problemet är att detta har skett utan någon som helst samordning eller samarbete mellan medlemsstaterna.
Resultatet har blivit att politiken skiljer sig kraftigt från ett land till ett annat.
Vi har exempelvis sett hur möjligheten att få ett tillfälligt uppehållstillstånd ges vid olika tidpunkter.
Detsamma gäller beslutet att skyddet inte längre skall gälla.
Detta har lett till att människor med tillfälliga uppehållstillstånd, som snart skall upphöra, har börjat att röra sig mot länder där möjligheten att få tillfälligt skydd fortfarande gäller.
Vi har också kunnat se att de skyddsbehövandes sociala rättigheter skiljer sig från ett land till ett annat.
I ett land får de arbeta, i ett annat måste de vänta och i ett tredje måste de stå helt utanför arbetsmarknaden.
Också när det gäller tillgången till bostäder, sjukvård, utbildning och andra nyttigheter är det stora skillnader.
Även detta riskerar att leda till asylrörelser inom Europeiska unionen.
Det är därför angeläget att Europeiska unionen ser över sina förutsättningar att möta framtidens flyktingkriser.
Våra medborgare ser det som självklart att ett bättre samarbete och mer likartade regler skall byggas upp.
Detta återspeglas både i Maastrichtfördraget och, i ännu högre grad, i det nya Amsterdamfördraget.
Det är vår uppgift att se till att denna målsättning kan förverkligas.
Herr ordförande!
Kommissionens förslag kan i flera avseenden ses som en kompromiss.
Vi vet att historiska band och geografiska faktorer spelar en stor roll när det gäller vilka länder som tar emot asylsökande från en viss region eller ett visst land.
Vårt förslag ger därför ministerrådet stor flexibilitet.
Tanken är att beslut skall fattas från fall till fall.
Som en del av förslaget har vi tagit upp ett avsnitt som behandlar frågan om solidarisk ansvarsfördelning för asylbörda.
Detta är en fråga som i hög grad engagerat detta parlament genom åren.
Det tycker jag också att dagens debatt visar.
Vår tanke är att skapa utrymme för ministerrådet att fatta också sådana beslut när en massflyktsituation uppstår.
Sedan kan man alltid diskutera om detta förslag är tillräckligt eller inte.
Detta är kanske också den mest kontroversiella frågan i förslaget och diskuterades intensivt på sin tid i kommissionen.
Det är därför som jag också har valt att i så hög grad som möjligt ta hänsyn till resultatet av de många och långa förhandlingar som vi redan har haft i ministerrådet i denna fråga.
Min strävan har varit att undvika en situation där förslagets innehåll i denna del äventyrar möjligheten att överhuvudtaget nå en överenskommelse om tillfälliga uppehållstillstånd.
Det luxemburgska ordförandeskapet har hittills drivit förhandlingarna framåt på ett mycket konstruktivt sätt.
Förslaget togs också upp nyligen vid det informella ministermötet i Luxemburg den 9-10 oktober.
Jag fick då tillfälle att påminna ministerrådet om hur angeläget det är att vi kan nå ett positivt resultat.
Vi bara spekulerar om när nästa massflyktsituation uppstår.
Ju tidigare vi kan nå resultat i denna fråga, desto bättre.
