# ID: svediakorp-gov482282
# author: De Esteban Martin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 582
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, fru kommissionär, ärade ledamöter!
Först vill jag gratulera Wiebenga till hans betänkande.
Det är många aspekter att framhäva men jag skall begränsa mig till några stycken som jag anser vara av speciellt intresse.
En av de viktigaste punkterna är den som hänvisar till artikel 10 i den gemensamma åtgärden.
I den nuvarande formuleringen är artikel 10 enligt min åsikt, rättsligt inkorrekt.
Den slår bokstavligt talat fast möjligheten att uppskjuta prövningen av en ansökan om asyl under åberopande av Genèvekonventionen, inlämnad av en person som omfattas av en ordning för tillfälligt skydd, tills rådet har fattat ett beslut om att avveckla ordningen för tillfälligt skydd.
Prövningen av en ansökan om asyl kan inte rent rättsligt uppskjutas.
Asylförfarandet måste erbjuda varje asylsökande möjligheten att lämna in sin asylansökan så snart som möjligt.
I verkligheten bör denna artikel slå fast vad som skall göras med de fördrivna personer som förutom att få ett temporärt humanitärt beskydd begär asyl.
Därför ber jag er att fästa speciell uppmärksamhet på ändringsförslag 37, ingivet av vår grupp.
I detta tar vi upp att rätten till en ordning för tillfälligt skydd kan tas i beaktande vid prövningen av en ansökan om asyl utan att detta, och jag vill betona det, skall utgöra grund för avslag eller uppskjutande av beviljande, vilket kan riskera målsättningen med skyddet.
I annat fall försvagas, enligt min åsikt, det grundläggande rättsliga skydd som bör ges den asylsökande.
Vad beträffar artikel 11 är det viktigt att betona betydelsen av parlamentets uppgift att bidra till en garanti för likartad tillämpning av rättsstatens former i specifika situationer inom unionen.
I denna mening vill jag uppmärksamma ledamöterna på innehållet i ändringsförslag 41 där grunderna för avslag av en ordning för tillfälligt skydd fastställs.
Vi bör vara medvetna om att vi inte kan heligförklara innehållet i lagtexterna, i detta fall Genèvekonventionen, eftersom rättspraxis i de internationella domstolarna och i medlemsstaternas domstolar samt de konstitutionella traditionerna i desamma, gör sina uttolkningar av de olika källor som utgör våra lagsamlingar, och utvecklingen av juridiken är, som ni vet, något ständigt pågående.
Jag måste också be er att ni noga överväger ett godkännande av ändringsförslagen 39 och 40 om enhälligt antagande i rådet, i ljuset av Europaparlamentets betänkande, av genomförandebestämmelserna för den nuvarande gemensamma åtgärden.
Vi har alltid i denna kammare försökt förespråka en starkare roll för parlamentet, och samrådet med parlamentet bör också inkluderas i egenskaperna för genomförandebestämmelserna för denna åtgärd.
Som del två i dessa ändringsförslag, inkluderar vi på samma sätt rådets beslut genom enhällighet, något som Wiebenga har gjort en hänvisning till och som jag i detta fall tyvärr inte instämmer med.
Jag är medveten om att denna begäran väcker en viss oenighet hos några av våra kollegor.
Emellertid måste jag argumentera för den då, som vi alla vet, ingen gemenskapsinstitution kan gå emot det som fastlagts i vår ursprungliga lagstiftning eller gemenskapens regelverk och det är nödvändigt att framhäva att enhälligheten till och med i Amsterdamfördraget bevaras i rådet, vad gäller förfaranden i dessa frågor.
Det är därför, Wiebenga, som de spanska medlemmarna i PPE inte kommer att dra tillbaka dessa ändringsförslag.
Med detta ärade ledamöter, hoppas jag på ert stöd för de argument jag har lagt fram.
