# ID: svediakorp-gov482279
# author: Pradier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
ARE-gruppen är sällan frikostig med komplimanger, och ändå tror jag att vi den här gången mycket varmt måste lyckönska författaren av detta betänkande.
Det handlar här inte om en artighetsmanöver utan om lyckönskningar till en utmärkt text.
Förslaget till gemensam åtgärd är i själva verket exemplariskt i mer än ett avseende, och det ingår i den strävan mot europeisk uppbyggnad som ligger oss varmt om hjärtat.
Först och främst upprättar det en verklig solidaritet mellan unionens länder, eftersom det kräver en kostnads- och ansvarsfördelning.
Det är inte ointressant att i detta läge understryka och i förbigående nämna att Tyskland tog emot flera hundratusentals fördrivna personer vid konflikten i före detta Jugoslavien och, utan att vi här gör några förebråelser, våra brittiska vänner ännu inte tagit emot en enda.
För det andra försöker förslaget dessutom harmonisera de rättsliga och regelmässiga texter som styr fördrivna personers öde.
Även i detta ger den tillfälle att närma staternas och regeringarnas beteenden till varandra.
Europaparlamentet blir slutligen hädanefter informerat eller rådfrågat - man begär parlamentets åsikt - om hur man skall bete sig.
Det är ett förfarande som borde vara normalt men som tyvärr fortfarande är en aning för sällsynt.
Dokumentets främsta intresse ligger i att det inriktar sig på människor som direkt är hotade av krig och dess konsekvenser.
Det betonar särskilt de minimirättigheter som flyktingar och fördrivna kan göra anspråk på, nämligen acceptabel inkvartering, utbildning, socialskydd, rätten att utöva verksamhet och rörlighet inom Europeiska unionen.
I detta avseende bör man dock varna för vissa avvikelser.
Jag tänker särskilt på vissa punkter som ett antal ändringsförslag försöker införa genom att begränsa rätten att återvända, eftersom denna rättighet är absolut obestridlig.
För det andra har föredraganden -med rätta - särskilt betonat flyktingkommissariatets överlägsna roll, som vissa ändringsförslag försöker radera en aning, eftersom det handlar om en struktur som hittills har burit det största ansvaret och visat mycket stor effektivitet.
Vad utvisningarna beträffar avser texten naturligtvis utvisningar av krigsförbrytare och förövare av brott mot mänskligheten.
I föreliggande fall tycker jag att det naturligtvis är nödvändigt att utvisa dem efter det att en dom har fällts och deras skuld bevisats, men enbart i sådant fall.
I detta läge kan man påminna om att det är nödvändigt att snabbt upprätta en ständig internationell domstol som kan fälla utslag inom rimliga tider.
