# ID: svediakorp-gov482276
# author: Zimmermann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 606
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kolleger!
Kommissionen har med detta förslag till gemensamma åtgärder för temporärt skydd för fördrivna personer, för första gången - herr Wiebenga hänvisade även till detta på slutet - tagit initiativ till en gemensam åtgärd om vilken Europaparlamentet konsulterades innan det slutliga beslutet i ministerrådet.
Min grupp och jag välkomnar detta och utgår från att detta samarbete i framtiden kommer att bli regel.
Utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt, där jag var föredragande, har inte avgivit något yttrande till detta betänkande.
Detta beror på att jag vid antagandet av mitt yttrande inte längre kunde godkänna diverse ändringsförslag, och därmed kunde jag inte längre stå bakom detta yttrande.
EU: s gemensamma flyktingpolitik stagnerar, även om asylpolitiken anses som ett av de områden som är särskilt viktiga i samarbetet.
Förslaget för denna gemensamma åtgärd måste därför betraktas som ett länge efterlängtat initiativ för att vi skall komma förbi denna stagnation.
Parlamentets betänkande kommer att visa att asylpolitiken på EU-nivå inte nödvändigtsvis måste betyda att fästning Europa byggs upp, utan att den även kan vara en konstruktiv vidareutveckling av den befintliga standarden.
I denna bemärkelse är denna åtgärd att se som en ram för ett enhetligt agerande om det skulle uppstå en mycket stor tillströmning av flyktingar till Europeiska unionen.
En masstillströmning innebär att den individuella prövningen av flyktingstatus enligt Genèvekonventionen inte är möjlig.
Denna åtgärd handlar på intet vis om att omdefiniera flyktingbegreppet eller att ge det internationella flyktingskyddet nya rättsliga normer.
Snarare skall ett gemensamt agerande fastläggas så att det i svåra fall blir möjligt för medlemsstaterna att agera snabbt och enhetligt.
Det var även det mål som föredraganden strävade efter och inte heller förlorade ur sikte.
Följande kritiska punkter finns dock kvar: För det första tycker jag det verkar vara mycket problematiskt att konstatera vem som verkligen bär stora bördor.
Wiebenga påpekade det också i sitt anförande.
Tyskland har säkert tagit emot 320 000 flyktingar.
Det är totalt sett det största antalet, men om man tänker på att Sverige tagit emot minst 60 000 flyktingar så är det, om man jämför det med befolkningssiffran, faktiskt många fler.
Detta land har alltså tagit på sig mycket stora bördor.
På vilket vis skall man då utjämna kostnaderna?
Förslaget om en påstådd rättvis fördelning av antalet flyktingar inom EU innebär för flyktingarna efter fördrivningschocken ytterligare en traumatisk upplevelse.
Då blir nyttan med att fördela bördan som sagt tvivelaktig.
I detta sammanhang är även kommissionens förslag att pröva, om det går att ge flyktingarna uppehälle i ursprungsområdet.
Vill man verkligen skicka de människor som kommit med flyg eller båt, och som står framför EU: s portar tillbaka till de områden där de just klarat livhanken?
Dessutom är frågan om hur flyktingarna skall anlända till EU och hur de kommer att tas upp där fortfarande oklar.
Slutligen måste den gemensamma åtgärden, som jag redan sagt, leda till en snabb och obyråkratisk behandling av flyktingarna.
En visuminskränkning och tillämpning av principen om tredje land står dock mot detta och måste därför för detta fall sättas ur kraft.
Därför är det även nödvändigt att flyktingar informeras på sitt eget språk och på språket i mottagarlandet, så att de kan hävda sina rättigheter gentemot tredje part.
Som sista punkt skulle jag också vilja hänvisa till ett ändringsförslag rörande ensamma minderåriga flyktingar.
Det måste nämligen vara klart att dessa garanteras alla de rättigheter som tillkommer dem.
