# ID: svediakorp-gov482275
# author: Wiebenga (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 732
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Sedan Berlinmurens fall, slutet för det kalla kriget, har en rad krig och inbördeskrig brutit ut i världen.
Varje vecka läser vi om det.
Det talas om instabila förhållanden i en orolig värld och inte heller Europa har som vi vet besparats inbördeskrig och så vidare, se bara på Bosnien.
Denna oro förorsakar stor migration.
I före detta Jugoslavien rör det sig om två miljoner fördrivna personer, varav en halv miljon har strömmat till EU.
Ett så stort antal människor kan inte få hjälp via de normala asylprocedurerna, och ändå är det hjälp de behöver.
Hjälpen inom EU till fördrivna personer har hittills varit ojämn.
Tyskland har hjälpt ett mycket stort antal bosniska fördrivna personer.
Nederländerna och Sverige har bidragit med sin del, men exempelvis Frankrike, England och Spanien knappast alls.
Det är inte bra, för som vi vet håller gränserna i Europa på att falla i detta ögonblick, det kommer att bli ett enda europeiskt rättsförvaltningsområde, och då hör det till att man gemensamt och i solidaritet tar sig an immigrations- och asylpolitiken.
Det betyder att rättvis fördelning av bördorna, själv skulle jag hellre vilja säga rättvis ansvarsfördelning, måste utgöra kärnan i den europeiska asyl- och immigrationspolitiken.
Den föreliggande gemensamma åtgärden, ett sorts lagförslag, är ett steg i den riktningen.
Naturligtvis, den gemensamma åtgärden avser också de fördrivna personernas rättigheter i de olika medlemsstaterna, eftersom det hittills rört sig om bestämmelser som genomgående varit olika, nationellt orienterade, i syfte att harmonisera dessa rättigheter på europeisk nivå.
Och då talar jag om bostäder för de fördrivna personerna, undervisning, arbete och liknande.
Det är en utmärkt aspekt i det föreliggande lagförslaget, men det finns också punkter att framföra kritik mot.
Jag tar som exempel tidsåtgången för att hjälpa fördrivna personer.
Hur lång tid skall det få ta?
Här är förslaget vagt.
Det står att asylprocedurer kan skjutas upp i maximalt fem år, och sedan skall regeringarna undersöka vad som skall hända.
Herr ordförande!
Ett ändringsförslag som jag lagt fram i utskottet, och som utskottet tagit över, säger klart och tydligt att hjälp till hemlösa aldrig får ta längre tid än fem år.
Det blir omänskligt att låta människor sväva i ovisshet längre tid än fem år.
Efter fem år måste människorna tillbaka till ursprungslandet när man kan tala om att tillståndet där är säkert och människovärdigt, eller så måste de få ett permanent uppehållstillstånd i det land där de fått hjälp, inom EU således, med möjlighet till att senare också få medborgarskap.
Ett annat orosmoment angående den föreliggande gemensamma åtgärden är det sätt på vilket beslutsprocessen skall genomföras.
I den gemensamma åtgärden föreslås att beslutet om införandet av bestämmelser för hjälpen skall tas med kvalificerad majoritet, och det är en mycket positiv sak.
Vad är det som är problemet?
Det föreligger, och det säger jag öppet och tydligt, två ändringsförslag från Palacio och ett antal andra kolleger, ändringsförslagen 39 och 40, som vill återinföra enhällighet på detta område, och det innebär att vetorätten återuppstår.
Jag säger detta riktat till mina spanska kolleger: föreställ er att det inom kort utbryter ett inbördeskrig i Marocko och tiotusentals, kanske ännu fler, marockaner kommer till Spanien, och Spanien vill införa en bestämmelse för hjälp till fördrivna personer inom EU, och det är tal om vetorätt.
Trodde ni verkligen att man med femton justitieministrar då kan tillmötesgå Spanien?
Det kan naturligtvis aldrig gå.
Jag uppmanar således parlamentet att med kraft förkasta Palacios ändringsförslag, som vill återinföra enhällighet på detta område, och jag riktar naturligtvis också denna uppmaning till Europeiska folkpartiets grupp.
Herr ordförande!
Jag avrundar med att rikta en komplimang till kommissionär Gradin.
Det är första gången som Europeiska kommissionen har gjort bruk av sin initiativrätt, och parlamentet har varit fullständigt inkopplat.
Jag hoppas att vi genom ändringarna ytterligare kan skärpa och förbättra förslaget från Europeiska kommissionen något, men det är så det skall gå till.
Och så skulle jag vilja tillägga: fortsätt på det sättet.
