# ID: svediakorp-gov482214
# author: Lalumière (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 619
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Nu hösten 1997 verkar situationen i Europeiska unionen vara kontrastrik.
Det finns å ena sidan positiva element.
Jag kommer att ta upp ett av dem som redan nämnts: enhetsvalutan.
Allt pekar på att euron kommer att sättas i omlopp, att tidsplanen respekteras och att antalet länder som deltar i EMU från början kommer att vara betydande, eftersom länder som Spanien och Italien, som väckte en viss oro, mycket troligt kommer att vara i tätgruppen.
Euron är i sig bra för Europeiska unionens finansiella och ekonomiska makt och indirekt, förhoppningsvis, för sysselsättningen.
Euron är i sig också mycket bra för att stärka den poltiska unionen, som är vårt fortsatta mål.
Jag vill slutligen tillägga att de avsevärda ansträngningar som görs av vissa - jag tänker särskilt på Italien - för att låta sina ekonomier konvergera och ge framgång åt euron, är tecken på en politisk vilja som måste hyllas.
Denna vilja står i skarp motsats till den livlöshet och surmulenhet som man beklagligtvis ser på annat håll.
Situationen i Europeiska unionen uppvisar förvisso också skuggzoner.
Jag skall inte påminna om den svartaste punkten, nämligen arbetslösheten, andra har talat om den.
Jag vill ta upp exemplet med utvidgningen som - vilket ni har sagt i rådet - bestämmer hela Europas framtid.
Hittills har man närmat sig problemet utan entusiasm eller dynamik och rådet liksom kommissionen lämnar intryck av att vilja avstå från att ta upp ett ärende som besvärar och kommer i fel ögonblick.
Å vad det var bekvämt på den tiden då östländerna befann sig bakom järnridån och utanför området för våra europeiska frågor!
Jag hoppas att inom några månader, då euron är i gång, kommer rådet och kommissionen att äntligen ägna sig åt utvidgningen.
Vi saknar fortfarande ett tydligt politiskt mål.
Vill vi ha en stark politisk union eller ett enkelt frihandelsområde i det nya Europa?
Frågan har verkligen inte avgjorts.
Vi saknar en politisk strategi.
Det är således svårt att utan protester acceptera det oförsiktiga förslaget från kommissionen som består i att redan från början dela upp kandidatländerna i två kategorier.
Den europeiska konferensen som föreslås av vissa länder - bland dem Frankrike - riskerar bara att bli en lindring för stunden, som förvisso är bättre än ingenting, men som all smärtlindring kommer den att visa sig otillräcklig.
Vi saknar också en reform av unionens institutioner som gör det möjligt för unionen att klara av utvidgningskonsekvenserna utan att söndras på grund av mängden.
Ur den synpunkten är Amsterdamfördraget ett misslyckande och mycket klart utmärkande för den brist på politisk vilja som kännetecknar hela frågan om utvidgning.
Till detta kan vi bifoga ytterligare ett ärende som för övrigt inte är utan samband med utvidgningen.
Det handlar om budgetfrågan.
Samtliga i rådet, i kommissionen och i medlemsstaterna, verkar glädjas åt en budget med noll tillväxt och ett strängt fastställt tak på 1, 7 % av BNP i förhoppningen att stanna under taket.
Denna budgetära dogm stämmer inte överens med unionens nya uppgifter, vare sig det gäller utvidgningen naturligtvis men också kampen för sysselsättning och bibehållande av solidaritetspolitiken.
Herr ordförande, Europeiska unionen har slutligen fått tillbaka lite färg de senaste månaderna efter att ha återupplivat en förvisso moderat tillväxt och visat en verklig vilja att lyckas med euron.
Men vid sidan om dessa framsteg finns det enormt mycket att göra och där, vilket jag önskar och vädjar till er om med all kraft, måste vi ha politisk vilja.
