# ID: svediakorp-gov482212
# author: Puerta (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 956
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, vi var oroliga innan denna debatt därför att denna debatt om situationen i unionen som vi håller för tredje gången, får inte bli rutinmässig, retorisk eller ytlig.
Och jag måste erkänna att från det första inlägget av parlamentets ordförande och vidare i de övriga inläggen har viktiga analyser gjorts och det har lagts fram framtidsplaner.
Detta måste vi lyckönska.
Men i verkligheten måste vi göra en balansräkning.
Med en medicinsk liknelse på situationen i unionen är det nödvändigt, inte bara att ta pulsen på den förmodat sjuka, utan också att göra en verklig hälsoundersökning, en riktig undersökning med diagnoser och förslag till lösningar.
I denna mening är huvudproblemet, den viktigaste sjukdomen, som vi alla har sett, är arbetslösheten.
Sysselsättningen ökar, den har ökat det senaste året, men inte på ett betydelsefullt sätt.
Om vi riktar blicken bakåt, som en poet som Antonio Machado sade, ser vi förutom de arbetstillfällen som har skapats, även de som har försvunnit,.
Jag tänker nu på det dramatiska fallet med Vilevoorde, som lades fram här i parlamentet och på andra dramatiska fall, lika betydelsefulla.
Därför kan jag från gruppen Den europeiska enade vänstern - Nordisk grön vänster säga att vi försvarar kategoriskt en integration av sysselsättningspolitiken i Europeiska unionen.
Vi anser att det är nödvändigt att arbetstidsförkortningen blir en verklig ryggrad i sysselsättningspolitiken och i den meningen ger den franska regeringens åtaganden och beslutet som nyligen fattades efter debatt i det italienska parlamentet, förhoppningar inför framtiden och på att en verklig debatt kommer att äga rum samt att positiva lösningar kommer att genomföras.
Vi måste säga att i dessa två länder har man gått mycket längre än i debatterna i vårt parlament och de europeiska institutionerna.
Vi lägger naturligtvis stor vikt vid toppmötet i Luxemburg och stöder kommissionsordförandens ansträngningar och i detta fall alldeles speciellt rådets ordförande Juncker, i hans ansatser att försvara och agera till förmån för den verkliga konvergensen, den konvergens han kallar sysselsättningskonvergensen.
Vi stödjer också anslagen på 150 miljoner ecu i budgeten för sysselsättningsprogram.
Men om vi gör en enkel division ser vi att det endast betyder 8 ecu för varje arbetslös europé.
Vi önskar dessa sysselsättningsprogram mycket framgång.
I mitt hemland, brukar ledaren för min politiska inriktning upprepa att det är mycket viktigt med " program, program, program ".
Jag vågar mig på att här överföra till parlamentet detta förslag om sysselsättning genom att upprepa det tre gånger: sysselsättning, sysselsättning, sysselsättning.
Vi får se om vi genom att upprepa det tre gånger kan öka medlen och mekanismerna som skall arbeta för en sysselsättningspolitik.
Beträffande euron är vi alla överens om att vi befinner oss på slutsträckan.
Vi menar att ju fler länder som tar del av euron desto bättre.
Det är bättre för alla att ha samma ansvar.
Men vi är kritiska till Maastrichtvillkoren och skeptiska till den automatik som presenteras: euro skapar tillväxt, tillväxt skapar sysselsättning.
Vi anser inte heller att stabilitetspakten är en bra medicin, och dess konsekvenser får vi ta i det europeiska samhället.
Vi vill under denna undersökning tala om, inte bara den fysiologiska delen, utan också sinnesstämningen i det europeiska samhället, hur det ligger till med Europas själ.
Och det har redan sagts här att det finns en oro och en osäkerhet.
Mycket av denna oro och osäkerhet visar sig för att det inte finns en tydlig modell för utvidgningen.
Vi stödjer utvidgningen men vi anser att en dålig infallsvinkel, en brist på förutseende kan framkalla negativa effekter i de länder som ansluter sig och i de länder som redan hör till unionen.
Den största faran är att den politiska unionen vi eftersträvar, förvandlas till en stor frihandelszon.
Till detta kommer problemet med de ekonomiska perspektiven och påverkan på den nuvarande solidariteten nord-syd i det inre Europa, som minskningen av strukturfonderna och dess återverkningar på den gemensamma jordbrukspolitiken skulle medföra.
Det är nödvändigt, vilket redan har sagts i dag, att räkna med alla länder som ansöker om inträde och inte klassificera dem som dugliga och inte dugliga.
Men det gäller att inom denna nya ram, och här tar jag till Martens ord, han som har en politisk position och ideologisk hemvist vitt skild från min egen, se till att det finns en verklig identitet i den europeiska utrikespolitiken.
Juncker har i dag gått från den europeiska kontinenten till ambitionerna hos ett asiatiskt Europa.
Men detta kan vi aldrig göra, inte ens på den europeiska kontinenten, om den europeiska identiteten underordnas USA: s politik.
Vi bör vara vänner men inte underordnade.
Inför dessa utmaningar, och jag avrundar nu, herr ordförande, var Amsterdamfördraget oförmöget att genomföra den institutionella reformen som är oumbärlig innan utvidgningen.
En spansk journalist definierade det på följande sätt: " Det är ett färglöst, doftlöst och smaklöst fördrag ".
Jag tror att det kanske är väl optimistiskt att ge det samma ekologiska behandling som man gör med vattnet.
När jag nu slutar måste jag säga att för att lösa nyckelproblemen måste vi också lösa demokratiproblemen.
Jag tror att jag är överens med den allmänna opinionen i Europa.
Vem bestämmer i Europeiska unionen?
Vem är ansvarig?
Och ansvarig inför vem?
Kanske är det dags för rådet att börja ansvara politiskt inför Europaparlament som representerar alla unionens medborgare.
