# ID: svediakorp-gov482205
# author: Juncker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,287
# sentences: 114
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ordföranden i kommissionen, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Mina ansvarsåtaganden gör att jag har tagit till orda två gånger inom 24 timmar från samma talarstol.
Jag vill inte framkalla trötthetskänslor hos dem som är vänliga nog att lyssna till mig en andra gång och jag kommer att vara kortfattad tvärtemot mina vanor.
Jag kommer att begränsa mig till en analys av situationen i unionen, en analys som jag hoppas blir tydlig och realistisk.
Denna tredje debatt om situationen i unionen äger rum 23 dagar efter undertecknandet av Amsterdamfördraget, 30 dagar före det europeiska toppmötet om sysselsättningen, exakt 51 dagar före Europeiska rådet i december om utvidgningen och sju månader före det slutgiltiga beslutet om den Ekonomiska och monetära unionen.
De olika tidpunkterna jag nyss räknat upp har försett och kommer att förse oss med värdefulla anvisningar om gemenskapens framtida idéer och handlingar och således om vårt gemensamma projekts framtid.
Detta gemensamma projekt bör även fortsättningen grundas på ett syfte och en metod och en stark solidaritet hos alla medlemmar.
Vi eftersträvar att gradvis skapa en politisk enhet med federativ inriktning driven av en rad dygdiga kugghjul av institutioner som vakar över det gemensamma intresset.
Med tanke på de nyligen antagna förfarandena, eller de som vi kommer anta, vid de nämnda mötena, kommer vi att få se om ambitionen fortfarande delas av alla och om vårt projekt fortsätter att vara ett väsentligt projekt.
Jag kommer inte att upprepa här vad jag tycker om Amsterdamfördraget.
Jag gjorde det offentligt dagen för undertecknandet.
Låt mig bara påminna om att då fördraget, som kommer att ha gått igenom ratificeringens kända och okända krokvägar, är ett bra fördrag.
Det innebär oförnekligen framsteg som rör våra medborgares strävanden.
Det innehåller möjligheter som öppnar gemenskapens verksamhet för nya byggmöjligheter.
Även på det institutionella området innebär slutligen Amsterdam påtagliga framsteg.
Parlamentet kommer att erkänna det helt objektivt, även om fördraget i sig forfarande är alltför blygsamt och inte tillräckligt slutgiltigt.
Låt oss erkänna att det nya fördraget trots sina brister och svagheter utgör en viktig etapp på den långa vägen mot att förverkliga vår union.
Vi måste akta oss för alltför snabba och ytliga bedömningar.
Vi måste ge fördraget en chans och vi måste komma ihåg den dubbeltydiga självklarheten: fullkomliga fördrag kan leda till ofullkomliga resultat.
Men ofullkomliga fördrag, och Amsterdamfördraget förtjänar utan tvivel denna beteckning, kan leda till fullkomliga resultat om den kollektiva viljan finns hos alla dem som har i uppdrag att verkställa dem.
Fördrag är förvisso viktigt men långt väsentligare är aktörernas ambition och ledarnas vilja.
Vi måste således vara ambitiösa, i högsta grad ambitiösa.
Vi måste överbrygga klyftan mellan " suveränitetsanhängarna " som nästan lyckades dominera och " federalisterna " som inte klarade av alla stötestenar!
Vad Ekonomiska och monetära unionen beträffar har den fortsatt sin metodiska gång framåt, nästan orubbligt, enligt ett godkänt scenario som kretsar kring en mängd nya lagbestämmelser.
Vi måste säga det och vara stolta över det, Maastricht-metoden blev en utomordentlig framgång.
Konvergensutvecklingen i alla våra länder har varit och är imponerande.
Den monetära unionen kommer att se dagens ljus som planerat den 1 januari 1999.
Den monetära revolutionen kommer verkligen att äga rum, med all respekt för alla som utom och inom unionen har försökt misskreditera enhetsvalutan.
Kommer ni ihåg allt otrevligt tal av dem som ansåg sig kunna dela upp medlemsstaterna i två grupper: moraliska länder å ena sidan och " club Méditerranée ", ett nog så kränkande uttryck, å andra sidan.
Kom ihåg de upprepade uppmaningarna av dem som fortsätter att inbilla oss att den monetära unionen bör vänta ytterligare några år.
Om vi inte genomför enhetsvalutan före seklets slut kommer vi att ha förlorat den för alltid.
Tänk på misslyckandet med den europeiska försvarsgemenskapen!
(Applåder) Ordförandeskapet har för sin del gjort allt för att ytterligare stärka eurons trovärdighet.
Finansministrarnas beslut nyligen om att fastställa växelkurserna samma dag som listan över medlemsländerna som deltar i euron fastställs ligger i samma linje.
De provisoriska tal som tillkännagetts av kommissionen överensstämmer helt och hållet med detta.
Medlemsstaternas goda ekonomiska och budgetära resultat gör att jag tror att ett stort antal medlemsstater är redo att gå med i euron redan den 1 januari 1999.
Beslutet är nära men vi måste vara vaksamma.
Vi får inte låta nationalstatens nostalgiker sätta en käpp i hjulet för den pågående processen.
Man kan kanske vinna val på att vara emot euron, men vi kommer med all säkerhet att förlora framtiden om vi tar död på seklets sista stora europeiska ambition.
(Applåder) Herr ordförande, den 21 november kommer stats- och regeringscheferna att samlas för att tala och förhoppningsvis besluta om sysselsättningen.
Jag hoppas att det kommer att bli en stor europeisk samling den 21 november.
Om vi måste skiljas åt med det enkla påståendet att arbetslösheten är ett gissel och att den måste bekämpas, utan att fastställa konkreta, kvantifierade och kontrollerbara instrument för att effektivt bekämpa den, kommer " sysselsättningstoppmötet " att vara ett misslyckande och jag kommer att säga det.
Det får vara nog med tomma ord, nog med påståenden, nog med analyser och nog med litteratur ...
(Applåder) Vi måste agera, låt oss agera tillsammans.
Jag föreslår att vi tillämpar Maastrichtmetoden, den ekonomiska och monetära konvergensmetoden, på sysselsättningspolitiken.
Jag skulle vilja att vi i fråga om sysselsättningen grips av samma konvergensstress som vi har sedan några år tillbaka i ekonomiskt och monetärt hänseende.
Vi måste bevisa att sysselsättningstoppmötet är mer än ett enkelt toppmöte.
Vi måste se till att det blir en helomvändning.
Jag skulle vilja att efter den 21 november är det europeiska projektet fylligare och att det helt konkret åter har ställt människan och hennes värdighet i centrum för våra tankar.
Om vi lyckas med sysselsättningstoppmötet och några månader senare med den monetära unionen kommer förtroende att åter vara en europeisk dygd.
Det som saknas mest i Europa idag är förtroendet för den egna framtiden.
Vi måste då visa att vi är vår uppgift vuxna.
Vi, det är ni, parlamentet, kommissionen, de nationella och regionala regeringarna, de lokala beslutsfattarna och arbetsmarknadens parter, vars ansvar är i nivå med vårt.
Europeisk historia slutar inte vid gränsen till de monetära ambitionerna och de sociala plikterna.
Vi måste skapa en ny gräns för den.
Det kommer att bli utvidgningen till länderna i Central- och Östeuropa och i söder.
Före den sista raksträckan detta århundrade har europeisk historia och geografi återförenats.
Vi måste nu få dem att samsas och resolut och utan tvekan svänga in på vägen till utvidgningen.
Utvidgningen är en het moralisk förpliktelse.
De män och kvinnor som till priset av tusen försakelser och så många uppoffringar har befriat sig från kommunistförtrycket och gett liv åt nya förhoppningar som vi trodde var förlorade för alltid ställer oss idag en enkel fråga: Är ni beredda att lämna oss den plats som tillkommer oss inom det europeiska solidaritetsområdet?
Vårt svar får inte vara invecklat.
Det bör vara enkelt och det bör vara " ja ".
Det bör också vara ärligt.
En anslutning till Europeiska unionen kommer inte att lösa alla problem som kandidatländerna skall bemöta.
Jag lyssnar ibland till våra vänner som alltför länge var separerade från oss genom det som lyckligtvis inte längre är järnridån och får intrycket att den övergripande känslan är att Europeiska unionen är den bästa av alla världar.
Nej, alla kandidatländerna måste ännu göra stora anpassningsanstängningar.
Men jag skyndar mig att tillägga att vi också måste förbereda oss för de nya medlemsstaternas ankomst.
Agenda 2000 som lagts fram av kommissionen, ett analytiskt och idégivande arbete av sällsynt kvalitet, visar att utvidgningen ålägger de framtida men också de nuvarande medlemmarna i unionen avsevärda ansträngningar.
I Europeiska rådet i december bör vi ha alla kandidatländerna i åtanke.
Alla kommer att deltaga i utvidgningsprocessen från och med att den har startat.
Vi tillbakavisar inte någon, vi har inte rätt att utesluta något kandidatland ur vår europeiska familj.
(Applåder) Mina damer och herrar parlamentsledamöter, det är mycket troligt att vi kommer att påbörja förhandlingrna med de länder som är bäst förberedda.
Det kommer att handla om bilaterala förhandlingar mellan Europeiska unionen och berörda länder.
Det kommer inte att bli gruppförhandlingar.
Länderna i Central- och Östeuropa utgör inte en grupp.
Det är oberoende och med fog stolta nationer.
Att anse att de är en del av en grupp skulle vara att falla tillbaka i sovjetiska tankegångar.
År för år kommer vi att ta upp de olika kandidatländernas situation till förnyad behandling.
De som har gjort tillräckliga framsteg kommer att få erbjudande om att inleda förhandlingar.
Det kommer utan tvivel att bli svårt att påbörja förhandlingarna samma dag med alla och de kommer inte att avslutas samma dag med alla, men det är nödvändigt att se till att efter Europeiska rådet i december är alla folk i Europa förvissade om och säkra på att Europa aldrig mer kommer att vara delat.
Herr ordförande, för att följa upp de synpunkter som Agenda 2000 inspirerar till, kommer jag att säga ett ord om en debatt som starkt intresserar debattörerna och, om vi inte ser upp, skulle kunna ge upphov till stark irritation.
Jag vill tala om den nygamla frågan om de nationella bidragen till gemenskapens budget.
Jag förstår mycket väl reaktionerna från dem som anser att de drabbas av för tunga bidrag.
Vi måste, men bara vid rätt tidpunkt, tänka på en ny organisation av systemet med egna tillgångar som tar hänsyn till vissas önskemål och allas behov.
Fram till dess skulle jag vilja göra tre påpekanden.
Det första: vi får inte tro på idén att Europeiska unionens fördelar kan mätas på en enda grundval: det budgetära in- och utflödet.
(Applåder) Unionens budget utgör 1, 2 % av Europeiska unionens bruttonationalprodukt.
Man kan dock inte dra ner den europeiska idén till 1, 2 % av dess BNP.
Det går inte för sig.
(Applåder) Det andra påpekandet: bland de många erfarenheterna av den europeiska uppbyggnaden finns det immateriella element som man inte kan kvantifiera.
Det finns inte någon siffra till svar på den enda frågan som verkligen är viktig: vad är priset för en timmes fred?
Det tredje påpekandet: vi får inte falla tillbaka i misstag från ett ännu nära förlutet.
Vi förlorade fyra dyrbara år i början av 1980-talet, därför att den budgetstrid som vi utkämpade då slutade med att lamslå all politik.
Då vi nu är färdiga att ta steget över till ett nytt århundrade har vi dock ingen tid att förlora.
Herr ordförande, mina damer och herrar, Europa bör inte vara sig själv nog.
Vi har en roll att spela på den internationella scenen, en plats att uppta och en uppgift att fullgöra.
Nästa århundrade kommer inte att vara europeiskt.
Vi kommer att dela det med andra aktörer.
Vi bör således underhålla och utveckla harmoniska förbindelser med Förenta staterna och stärka de förbindelser vi har med länder som i morgon kommer att vara direkta grannar med det utvidgade Europa.
Jag vill tala om Ryssland och Ukraina.
Ingenting ryskt eller ukrainskt kommer verkligen att vara oss främmande inom de närmaste trettio åren.
Vi bör också öka vår närvaro och vårt engagemang i Mellanöstern.
Där bör vi ha en inflytelserik närvaro.
We want to be players, not only payers.
(Applåder) Vi måste fortsätta den direkta och mångsidiga dialogen med de asiatiska länderna och vi måste vända blicken mot Afrika, denna olyckliga men ofta dristiga världsdel, det Afrika där vi frånsett vissa beklagliga urspårningar här och där kan se nya unga demokratiska, kapabla och generösa ledare komma sig upp om man ser närmare efter.
Kort sagt, herr ordförande, samtidigt som jag är medveten om våra mångfaldiga svagheter och tillbakagångar, lyckas jag dock inte förstå varför vi så lätt ger efter för den rådande surmulenhet som skiljer vår världsdels sinnestillstånd från andras.
Allt är förvisso inte perfekt, men vi kan i alla fall vara stolta över våra framgångar sedan slutet av andra världskriget.
Jag är en del av den första europeiska generationen som inte har varit med om eller upplevt krig.
När min far föddes 1924 tillhörde han efterkrigsgenerationen.
När jag föddes trettio år senare tillhörde min far återigen efterkrigsgenerationen.
Våra föräldrar är en del av en generation som två gånger tillhört efterkrigsgenerationen.
Ja, vi måste anstränga oss att slutföra den europeiska uppbyggnaden men vara tacksamma mot dem som var före oss och under mycket svårare omständigheter än dagens kunde dra de rätta lärdomarna från historiska fakta och vi som växte upp i fredstider måste se till att krig inte blir ett europeiskt alternativ igen under det närmaste århundradet som så ofta i vår historia.
Den som vill ha fred, vill ha Europa.
(Livliga applåder)
