# ID: svediakorp-gov482136
# author: Bjerregaard (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 525
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


, ledamot av kommissionen.
(DA) Herr ordförande!
Frankrike och Förenade kungariket har åtagit sig att följa förbudet mot dumpning av radioaktiva ämnen i havet, enligt konventionen från 1992 om skydd av havsmiljön i den nordostliga delen av Atlanten.
Detta förbud avser dumpning av avfall i havet och inte utsläppandet av lågradioaktivt, flytande avfall från landanläggningar.
Sådana utsläpp är emellertid underställda stränga godkännandekrav från de nationella myndigheterna.
Det är upp till den enskilda medlemsstaten att tillse att de grundläggande bestämmelserna om skydd av befolkningens och arbetstagarnas hälsa mot faror i samband med joniserande strålning uppfylls.
Det är därför den behöriga nationella myndigheten som utövar tillsyn med de kontrollsystem som upprättats för ändamålet.
I juli 1996 kontrollerade kommissionen dessutom de miljökontrollanläggningar som uppförts på och runt La Hague-anläggningen avseende bestämmelserna i atomfördragets artikel 35.
Ett liknande kontrollbesök gjordes i Sellafield-området i december 1993.
Man drog då slutsatsen att båda medlemsstaterna hade vidtagit tillräckliga övervakningsåtgärder av den radioaktiva nivån i den omgivande miljön.
Kommissionen har uppmärksammat att det framkommit påståenden i samband med rengöring av den rörledning som leder ut avfallet från La Hague och att det även tidigare gjorts påståenden om en oacceptabelt stor radioaktiv förorening av den omgivande miljön.
De franska myndigheterna har undersökt saken och skickat rapporter om förhållandena avseende rengöringen av rörledningen.
Man drog slutsatsen att arbetet trots några regelbrott utfördes utan risk för miljön.
Det tidigare påståendena om utsläpp av högradioaktivt material ledde till att befintliga begränsningar avseende allmänhetens tillträde till området kring rörledningen tillfälligt utvidgades, medan de franska myndigheterna utförde oberoende undersökningar av den radioaktiva nivån i området.
I undersökningsrapporten dras slutsatsen att radioaktiviteten i det utsläppta materialet ligger inom de gränsvärden som fastställts av behöriga nationella myndigheter och att radioaktiviteten i omgivande miljö för de mest utsatta enskilda personerna i befolkningen innebar doser som låg ett bra stycke under de gränsvärden som föreskrivs i gemenskapens grundläggande säkerhetsbestämmelser.
Märk väl att hårdare bestämmelser, som medlemsstaterna skall tillämpa som nationell rätt, antogs 1996 och skall träda i kraft senast i maj år 2000.
Dosen för de mest utsatta enskilda personerna i befolkningen, det vill alltså säga de som bor nära anläggningen, är mycket låg och dosen i det Förenade Kungariket ligger ännu lägre.
Det är alltså ännu mindre grund för oro om förhållandena där.
Frågan om radioaktivitet i hummer i Irländska sjön behandlades i svaret på den skriftliga frågan nummer 0443 / 97 från Pollack.
Kommissionen har emellertid fått uppgifter från 1996 från brittiska myndigheter.
Det visar sig att den högsta årliga dosen för människor som äter lokal fisk och fiskprodukter stigit något, huvudsakligen som en följd av en ökad förtäring av hummer, men den ligger under 0, 2 millisievert (mSv) i förhållande till värdet från 1995.
Dosen för teknetium 99 var 0, 018 mSv 1995 och 0, 042 mSv 1996.
Även om uppfyllandet av de grundläggande säkerhetsbestämmelserna är varje enskild medlemsstats ansvar kommer kommissionen fortsättningsvis att hålla sig noga orienterad i dessa frågor.
