# ID: svediakorp-gov482126
# author: Papoutsis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 685
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag förstår och delar besvikelsen hos de experter i de olika program som inte finansierats, trots arbete de utfört för att förbereda sitt förslag.
Uppmaningen till förslagsinlämning vilken bägge parlamentsledamöter refererar till publicerades den 24 augusti 1996 och kombinerades med kommissionens förslag till rådets beslut om en mångårig arbetsplan - jag påminner er om att den gällde 1994 till och med 1996 - för kooperationer, för kassor för ömsesidig hjälp, för fackföreningar och stiftelser, alltså hela det område vi kallar samhällsekonomi.
Tyvärr antogs inte detta förslag av rådet innan 1996 års slut.
Under tiden betvivlades, som ni känner till, i enlighet med beslutet om temporära åtgärder från ordföranden för EG-domstolen den 24 September 1996, lagligheten av kommissionens utgifter som inte grundar sig på beslut som antagits av ministerrådet.
Kommissionen var alltså tvingad att hitta en lämplig lösning på finansieringen av de förslag som inkom inom ramen för uppmaningen till förslagsinlämning.
I detta syfte drog kommissionen först tillbaka sitt förslag om en mångårig arbetsplan 1994-1996 i vilket uppmaningen till förslagsinlämning hade nämnts och, fortsättningsvis, annulerade kommissionen denna kallelse.
Samtidigt beslutade kommissionen om finansieringen under 1997 av 12 förslag vilka hade valts ut bland de som lämnats in inom ramen för uppmaningen till förslagsinlämning.
Allt detta inträffade den 29 juli 1997.
I augusti 1997 skickade kommissionens behöriga institutioner ett brev till alla intresserade vilkas förslag hade avvisats för att förklara hur situationen var.
Jag inser, både från olika skrivna reaktioner och från era svar, att skälen till annuleringen inte har klargjorts tillräckligt.
Nu vänder jag mig till fru Jackson och skulle vilja säga att kommissionens beslut angående annuleringen togs den 29 juli 1997 och det var alltså inte möjligt att ge stiftelsen för benskörhet, vilket hade bett om finansiering av förslaget som lämnats in, ett klarare svar i mars eller juni 1997, det vill säga när institutets ansvariga kom i kontakt med Kommissionens behöriga institutioner.
Herr ordförande, tillåt mig även, trots att herr Killilea inte befinner sig i salen, att säga att skälen för att välja att inte finansiera ett förslag alltid är desamma: antingen att kriterierna för förslagsinlämning inte uppfylls, eller att förslaget inte är det bästa ur kvalitets- eller kostnadssynpunkt.
Till exempel, just vad gäller förslaget från stiftelsen för benskörhet vilket fru Jackson refererar till, bedömdes det att det inte stod i relation till frågor inom samhällsekonomi men i högre grad till frågor inom politik för folkhälsa.
Då det, som jag förklarat, inte finns något samband mellan annuleringen av uppmaningen till förslagsinlämning och avvisandet av ett förslag, tror jag inte att det är rätt att ställa några som helst krav på ekonomisk kompensation.
Jag tror och är säker på att ni kommer att hålla med mig att kommissionen inte bör täcka omkostnaderna för de företag eller organisationer vilka inkommit med ett förslag till finansiering som avvisats.
Tänk om detta hände för alla de förslag som inkommer till kommissionen inom alla områden.
Vad gäller den mer generella frågan om sättet på vilket kommissionen förfogar över det kapital som I budgeten anslagits till samhällsekonomiska ändamål, skulle jag vilja säga att Kommissionen har för avsikt att inkomma med ett förslag till rådet om en flerårig arbetsplan för perioden 1998-2000.
Inom ramen för detta har kommissionen alltså beslutat att ur 1997 års budget finansiera, förutom de 12 förslag som valdes ur de som inkom inom ramen för kallelsen till förslagsinlämning, vissa nya förberedande aktioner, speciellt då ur krediterna som anförs i budgetpost B5-321, alltså kapitlet som anför sig speciellt på samhällsekonomin.
Dessa aktioners huvudsakliga mål är just att stärka de samhällsekonomiska kassorna, kooperationerna, kassorna för ömsesidig hjälp, fackföreningar och stiftelser, i syfte att förbättra deras företagsmässiga effektivitet så att de skall kunna spela en grundläggande roll i bemötandet av de problem som finns idag, speciellt under denna period på grund av ökande arbetslöshet.
