# ID: svediakorp-gov482094
# author: de Silguy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 617
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Det förslag till förordning som i dag överlämnats till er syftar till att ändra hur indirekt mätta finansiella tjänster, det vi kallar FISIM, skall bokföras i de nationella räkenskaperna.
Herr Katiforis, ni tog upp problemet med den enda statistiska avdelningen, det är ett omfattande ämne men det ingår inte i dagens debatt.
Det borde vara föremål för en lång debatt för sig, präglad av samstämmighet och subsidiaritetsprincipen.
Då förstår ni att jag i dag vill begränsa mitt inlägg till problemet med FISIM.
Dessa berömda indirekt mätta finansiella tjänster är, precis som föredraganden betonade, tjänster som tillhandahålls av finansyrken och som inte uttryckligen faktureras.
Den finansiella aktören ersätts indirekt genom att kunden erbjuds eller krävs på en annan räntesats än den som den finansiella aktören tillämpar.
Hittills har dessa tjänster systematiskt bokförts i de nationella räkenskaperna som mellanliggande konsumtion medan, som ni talare betonat, bokföringslogiken säger att när dessa tjänster tillhandahålls slutkunder skall de fördelas på posterna för slutlig konsumtion.
Det är anledningen till att kommissionen föreslår föreliggande förordning för att komplettera ENS 1995, dvs. det nu gällande europeiska nationella och regionala räkenskapssystemet.
ENS 1995 fastställer bokföringsregler som skall tillämpas för att erhålla en samstämmig, tillförlitlig och jämförbar mätbar beskrivning av medlemsstaternas ekonomi.
Denna ENS 1995 antogs av rådet den 25 juni 1996, det är förordning 2223 / 96 och den anger för övrigt i artikel 2.3 att rådet innan 1997 års slut skall uttala sig om införandet av ett system för fördelning av FISIM.
Förslaget till FISIM-förordning som i dag granskas är egentligen en teknisk anpassning av dokumentet ENS 1995 som motsvarar en rent bokföringsmässig logik.
Denna nya förordning gör det möjligt att bättre mäta respektive medlemsstats BNP och den kommer dessutom att på ett betydande sätt förbättra överensstämmelsen mellan vårt räkenskapssystem och Förenta nationernas.
Förordningen får två viktiga konsekvenser.
För det första blir det lättare att på sikt mäta BNP i varje medlemsstat.
Jag vill tillägga att i vilket fall som helst kommer detta förslag till förordning inte att ha någon som helst inverkan på vilka medlemsstater som deltar i den ekonomiska och monetära unionen.
Jag vet inte om det var viktigt att garantera den punkten.
För det andra, vilket Herman mycket riktigt betonade, kommer det att på ett grundläggande sätt förbättra möjligheten att jämföra de europeiska ekonomierna, vilket är nödvändigt för att i framtiden kunna uppfylla kraven från bl.a. förvaltningen av den ekonomiska och monetära unionen.
Denna rättsakt, eftersom det uppenbarligen rör sig om en förordning från rådet, gör det möjligt att fastställa en referensram för räkenskapsreglerna inom fördelningen av FISIM.
Men genomförandet av fördelningen av dessa FISIM hör även fortsättningsvis till medlemsstaternas befogenheter, och de måste anpassa sina statistiksystem.
Kammaren lämnar två ändringsförslag om försöksperioden på fyra år för att prova beräkningsmetoden.
Kommissionen kan acceptera det.
Kommissionen erkänner att det är lämpligt att inrätta en obligatorisk försöksperiod för samtliga medlemsstater, för att utvärdera den föreslagna metodens effektivitet och innan den definitivt beaktas i gemenskapens handlingar.
Fyra år tyckte ni var lite länge, Herman.
Det är troligt att denna tidsperiod måste accepteras och är acceptabel, då ett antal länder är mycket betänksamma till idén att införa metoden på mycket kort sikt och framförallt för att några länder, Tyskland, Danmark och Finland, för närvarande inte har nödvändiga uppgifter.
Jag tror därför att det är en rimlig tidsperiod, föredraganden, och vi kan acceptera era ändringsförslag.
(Applåder)
