# ID: svediakorp-gov482091
# author: Katiforis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 756
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, det förslag till förordning som vi ombetts ta ställning till härrör från behovet av att harmonisera - nyckelordet är här " harmonisera " - verksamheten vid de statistiska tjänsterna i medlemsstaterna.
Det här behovet bottnar i det faktum att Europeiska unionen ännu inte har någon enhetlig statistisk tjänst - förhoppningsvis kommer en sådan att inrättas i framtiden.
Verksamheten vid Eurostat, gemenskapernas statistikkontor, bygger på de mekanismer som de statistiska tjänsterna i medlemsstaterna använder sig av för att samla information.
Men för att åstadkomma den enhetlighet som krävs avseende metoderna för insamling och presentation är man vid Eurostat tvungen att tillgripa förordningar utfärdade av EU: s lagstiftande organ - till och med i frågor som man vid en samordnad statistisk tjänst skulle kunna lösa med hjälp av interna förfaranden.
Det är uppenbart att man vid Eurostat anser att det här är ett sätt att kringgå oenighet och meningsskiljaktligheter mellan olika nationella experter, något som för Eurostats del skulle innebära ändlösa förseningar när förpliktelserna gentemot EU skall uppfyllas.
Ur praktisk synvinkel kan det hända att den här lösningen är riktig men den har det felet att den låter lagstiftande politiska organ fatta beslut i tekniska frågor som de här organen inte är rustade för att diskutera och behandla.
Vidare skulle det kunna hävdas att ett rättsligt ingripande i frågor som rör statistik - trots avsaknad av onda avsikter - innebär en kränkning av principen om vetenskapligt oberoende för statistikerna.
Respekt för den principen är en förutsättning för att de skall kunna utföra ett objektivt arbete.
Här, vad gäller den fråga vi sysselsätter oss med, finns naturligtvis inte något sådant problem.
Vår intervention sker på Eurostats anmodan, men principfrågan kvarstår fram till dess att en enhetlig statistisk tjänst inrättas, något som givetvis är att föredra framför en rättslig reglering av tekniska detaljer.
Och jag anser, herr ordförande, att denna diskussion ger oss möjligheten att föra upp denna viktiga fråga på dagordningen, frågan om inrättandet av en enhetlig statistisk tjänst för den Europeiska unionen.
Den konkreta reglering som den här förordningen syftar till gäller beräkning av värdet på produkter inom den finansiella sektorn.
Av de olika immateriella tjänster som produceras inom den finansiella sektorn ersätts en del genom särskilda provisioner med angivna priser medan priset för andra ingår i räntor för in- och utlåning.
Tjänsterna som ersätts genom specifik provision och där faktura utställs skapar inga problem för statistiken.
Värdet på dessa tjänster framgår tydligt, det beräknas tillsammans med och läggs till övriga komponenter vid försäljning av produkter inom den finansiella sektorn.
Problemet uppstår med de tjänster vars pris ingår i betalda räntor och därför inte syns i finansföretagets räkenskaper.
Eurostat följde förut följande metod: man ansåg att den betalning som ingår i räntor är att betrakta som mellanhandsförsäljning.
Någon sådan typ av försäljning ingår som bekänt inte i det slutvärde som beräknas för bruttonationalprodukten.
Alltså beräknades inte en del av de tjänster inom den finansiella sektorn och lades inte heller till bruttonationalprodukten.
En relativt viktig del undgick statistiken.
Som en lösning på problemet föreslår nu Eurostat att man fastställer skillnaden mellan den faktiska räntesatsen och den ränta som privatpersoner får betala, sedan låter man denna skillnad spela rollen av ett hypotetiskt pris för de tjänster som inte har ett fast pris för de slutgiltiga konsumenterna, som då man tar ett lån för att, till exempel, bygga sitt hus och betalar en något större räntesats än bankens räntesats.
Tekniskt är inte denna lösning, vilken är approximativ, en vetenskapligt exakt lösning; som approximativ lösning anser jag dock att den är tillfredsställande och föreslår att vi accepterar den.
Det finns naturligtvis vissa problem vad gäller anpassandet till den som de statistiska myndigheterna behöver för att anpassa sig till den nya metod som föreslås från den Europeiska unionens statistikkontor, därför har jag föreslagit två ändringsförslag vars enda målsättning är att underlätta anpassandet till de nya metoderna för medlemsstaterna.
Med undantag för denna reservation anser jag, herr ordförande, att statistikkontorets förslag är nyttigt och att vi bör acceptera det.
Jag betonar dock att det inte är vår uppgift att lösa Eurostats frågor och att den idealiska lösningen vore att inrätta en enhetlig statistisk tjänst för hela unionen, vilket vore en väldigt bra början på en politisk enighet kring en relativ enkel fråga.
