# ID: svediakorp-gov482085
# author: Peijs (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 378
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Såväl den part som erbjuder sina tjänster som den upphandlande parten har sina problem i samband med offentlig upphandling.
Därför stämplade nyligen en nederländsk branschorganisation inom byggbranschen den europeiska upphandlingen som nonsens och ytterst kostsam.
Det viktigaste klagomålet från alla som har med direktiven att göra är att de är otydliga.
Precis på de punkter som är viktiga blir man lämnad i sticket av texten.
Anta att en region med allvarlig arbetslöshet måste upphandla ett arbete.
Får den regionen kräva av den som erbjuder sina tjänster att han anställer ett antal lokala eller regionala arbetslösa för att utföra arbetet?
Ingen vet.
Får en upphandlande myndighet ställa strängare krav, exempelvis på miljöområdet, på företag från det egna landet än på utländska företag eftersom myndigheten kan ställa dessa krav som myndighet?
Dyra offerter som inte sällan kostar hundratusentals gulden kastas i papperskorgen därför att en enda kopia saknas, och inte sällan missar det medelstora eller lilla företaget i det ögonblicket tåget medan de tidigare lätt kunde ta hem orderna.
På grund av de byråkratiska procedurernas natur har de ingen chans längre.
Här finns det många frågor som kommissionen måste ge ett svar på.
Hittills har en del länder efterlevt direktiven, medan andra länder inte har brytt sig om det.
Lika behandling, även på detta område, skall vara självklart.
Vad kommer kommissionären att göra åt detta?
För byggsektorn har direktiven gett ett katastrofalt resultat.
Aitkinsrapporten varnade för att ohejdad konkurrens inom byggsektorn inte betyder att priset blir lägre och kvaliteten högre.
Det har i stället lett till motsatsen.
Marginalerna är pressade, företag tar sig an arbete för ett ansvarslöst lågt pris, och konsumenten får ett dåligt arbete i utbyte, men det upptäcker han ofta först tio år senare, tyvärr.
Enligt min åsikt, och det är inte föredragandens åsikt, var denna rapport faktiskt platsen för att också uppmärksamma branschspecifika ärenden.
Man säger, herr kommissionär, att det inte kommer någon vitbok.
När skall man då tala om branscher?
Och kan kommissionären ange med vem han kommer att överlägga om branscherna i ett senare skede?
