# ID: svediakorp-gov482077
# author: Tappin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 953
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


föredragande.
(EN) Herr ordförande!
Det gläder mig mycket att få presentera betänkandet om offentlig upphandling för parlamentet.
Grönboken är ett policydokument.
Det handlar inte om lagstiftning och parlamentets svar måste därför beakta detta.
Det finns saker som vi kan få kommissionen att ta itu med nu, och andra åtgärder som kräver en ändring i rådsresolutioner innan de kan vidtas.
Vad kan vi göra på kort sikt?
En av de första saker kommissionen kan och måste ta itu med är behovet av klargörande av reglerna, förfarandena och språken i direktiven.
Denna aspekt av ändringsförslaget bör inte innebära några svårigheter för mina kollegor.
Logiskt sett borde heller inte kraven på klargöranden av förfaranden göra det.
För tillfället är det helt legalt för en kontraktspart att specificera arten hos den produkt eller tjänst de önskar bli tillhandahållna, så länge specifikationerna inte medför en snedvridning av konkurrensförhållandena.
Detta tycks vara en skälig ståndpunkt.
Ändå vill en del kollegor på kammarens andra sida förvägra eller begränsa den grundläggande rättigheten.
Ändringsförslag har lagts fram som begär att kommissionen skall förklara hur andra kriterier än priskriteriet kan tas med i förutsättningarna för ett upphandlingskontrakt, för att ge kontrakterande myndigheter möjlighet att anpassa produkten till sina behov, däribland kvalitativa, miljömässiga och alla andra kriterier som inte förvränger konkurrensförhållandena, om de så önskar.
Jag upprepar " om de så önskar ".
Ingen kan tvinga någon om inte rådets förordningar ändras.
Med de gällande direktiven finns redan valmöjligheten.
Problemet är att många kontraktsparter till följd av upphandlingslagstiftningens komplicerade natur, och den jämförelsevis stora bristen på sakkunskap, känner sig oroliga över att lita till något annat än priset för den händelse de kommer i konflikt med lagen.
Så, om parlamentet röstar emot dessa ändringsförslag så ändrar de inte några lagar, och de främjar inte heller den fria marknadens sak, om det inte är okunnighet och fruktan de vill att den fria marknaden skall handla om.
Eftersom det lägsta priset inte alltid ger bäst valuta för pengarna så hindrar de medborgaren från att göra det bästa avslutet.
Dessutom kan lägstapriskriterier favorisera stora företag framför små och medelstora företag, som vanligen är baserade i den region där kontrakten upphandlas.
Parlamentet vill göra något för att uppmuntra små och medelstora företag att vara med på denna marknad med en omslutning på 720 miljarder ecu.
Vi har förbundit oss att uppmuntra små och medelstora företag att skapa arbetstillfällen och välstånd i regionerna och att främja diversifiering i skapandet av välstånd.
Vi har en möjlighet här med detta betänkande.
I betraktande av problemen med att förstå de direktiv som nu gäller har vi bett medlemsstatena att rapportera eller upprätta ett eller flera upphandlingscentra.
Detta är platser där offentlig information om upphandling kan införskaffas.
Detta är inte ytterligare en byråkratisk nivå, eftersom ett befintligt kontor, centrum eller nätverk kan användas.
Vad det innebär är att tala om vart man kan vända sig för korrekta råd och korrekt information.
Det finns ingen kontrollfunktion och detta förslag står för subsidiaritet.
Från centrala eller regionala informationscentra hoppas jag på ett flöde av god information via sådana informella centra som bibliotek, diversehandlar med mera.
För att slutföra den långa raden av goda råd har jag föreslagit att medlemsstaterna skall ordna för nationella examina för upphandlingsauktorisering.
Detta skulle ge upphandlingstjänstemän i företag och vid affärscentra, eller personer på advokat- och redovisningsbyråer, möjlighet att bli auktoriserade rådgivare.
Detta är ett program inom den privata sektorn och är därför självfinansierande och fullständigt effektivt.
Denna tanke har välkomnats av såväl stora som små företag liksom också av regeringar och andra organisationer.
Behovet är uppenbart.
Ett affärsdrivande verk rapporterade att 75 % av offerterna från små och medelstora företag måste avvisas till följd av bristfälligt innehåll.
Vi måste ge såväl små och medelstora företag som större företag möjlighet att vara konkurrenskraftiga.
Det är en global marknad vi agerar på.
Spridning är därför viktig.
På längre sikt måste vi också bestämma andra markörer för framtida revidering och detta kommer att bli föremål för lagstiftning.
Vi måste insistera på att framtida revideringar genomförs i enlighet med tidplanen, att de blir fullständiga revideringar och inte bara godkänns slentrianmässigt, att det kommer en tidpunkt och en möjlighet att bestämma vilka sektorer som skall innefattas, hur olika förfaranden kan förenklas och hur vi kan åstadkomma genomdrivande utan att binda alla med regler och föreskrifter.
Tidpunkter och detaljer måste också diskuteras.
Vi kan be kommissionen att titta på olika sätt på vilka genomdrivandet kan göras effektivare och mindre omständligt, sätt att förbättra kommunikationen på via Internet, undersökningar avseende hållbarhet, åtgärder för att höja trösklar.
En del av dessa kan EU inte klara på egen hand.
Vi utgör redan en partner i avtalet om offentlig upphandling (GPA-avtalet) och i världshandelsorganisationen.
Ändringsförslag med kraftfulla uttalanden om hur förhandlingarna skall föras har lagts fram och jag hoppas vi får stöd över partigränserna.
Slutligen skulle jag vilja tacka kommissionen, kollegor och sekretariatet för all den hjälp de gett mig med detta betänkande.
EU: s problem med upphandling kommer inte att försvinna.
Det är den inre marknadens svarta hål, och genom detta betänkande hoppas jag att parlamentet har kunnat sprida litet ljus.
Syftet med detta betänkande har varit att bestämma parametrarna för en framtida debatt och jag tackar kollegornas för deras stöd som hjälp för att uppnå detta syfte.
